måndag 31 december 2012

Årsredovisning

Man borde väl göra något slags årsredovisning här. Jag strukturerar den utifrån mina vanliga slagord:

Eko
Ja, det har jag verkligen jobbat på under 2012. Vi handlar ekologiskt när vi kan, och vi har handlat mer begagnat än någonsin. Däremot har vi varit ute och flugit en del, och så har vi förstås kört bil. Men jag vill ändå gärna ge oss godkänt; vi hade kunnat köra bil bra mycket mer än vi gör, och vi är i allmänhet också duktiga på att samåka och fylla bilen om vi ändå kör. Min man är bättre än jag på att ta cykel och cykelkärra när han handlar mat. Det skulle jag kunna förbättra till nästa år.

Vidare behöver jag sätta mig själv lite på prov när det gäller större investeringar. Under 2012 har vi köpt både ny torktumlare och ny TV och självklart valt energiklass A. Men om vi kommer oss för med (och har råd med!) att köpa en ny soffa under 2013 hoppas jag att jag har mod, styrka och ekonomi för att stå upp för att den ska vara utan framskyddsmedel. Samma sak om vi köper ny dator. Kläder borde vi också kunna köpa det vi köper nytt ekologiskt i större utsträckning.

Under 2012 tycker jag att jag har blivit bättre på att underhålla det jag har, vilket ju är en viktig del av eko-tänket. Köper man något ska det hålla ett tag. Jag har tagit för vana att städa ur tvättmaskin och tumlare ordentligt nån gång i månaden (kyl och frys sköter maken med den äran), och jag har städat bilen både invändigt och utvändigt, bytt trasiga glödlampor etc i samband med däckbyten, besiktning och service. Barnens och mina egna kläder har jag lappat och lagat lite (strumpbyxor som går sönder i tårna, eller fingervantar som får hål i en finger topp, t ex, tar ju fem minuter att laga och håller för flera extra användningar då. I barnens jackor har jag bytt ut trilskande blixtlås, och inte har jag fegat på att sätta ett eller annat pepparkakshjärta i jeanstyg på byxor som någon har ramlat sönder knäna på heller.

Reko
Fairtrade har jag tänkt mer på i år än tidigare. Jag har vid flera tillfällen avstått från att konsumera något om jag har vetat att det inte är politiskt sunt (såsom avokado från Israel eller konventionellt odlade bananer). Mitt vin, mina bananer, kaffe och te har jag valt ekologiskt (och i förekommande fall rättvisemärkt) därför att jag vet att just dessa grödor är allra värst att odla konventionellt p g a besprutning. Dessutom odlas de i fattiga länder där giftet är illa reglerat och medvetenheten är låg. (Vinet är undantaget här, eftersom jag bemödar mig om att välja europeiskt vin som inte har rest så långt.) Detta tänker jag fortsätta med under 2013, och dessutom sträva efter att tänka likadant när det gäller elektronik, möbler etc.

Under 2012 skrev jag äntligen in mig som månadsgivare till Läkare utan gränser, och jag bidrog till flera insamlingar till internflyktingar  i Syrien och Sudan via Röda korset. Jag deltog i flera av Amnestys projekt för att uppmärksamma samvetsfångar. Under 2013 skulle jag vilja ha ett fadderbarn, vi har bara inte bestämt via vilken organisation vi tror på än. Helst ska det vara så att man kan få ha kontakt med barnet per brev så att det dessutom blir en pedagogisk övning för mina egna barn, som behöver få lära sig att alla inte har det lika bra som de själva, och att människor trots det är ganska lika varandra överallt. Så det vore juste om kommunikationen kunde ske på ett språk som jag kan skriva och läsa, det vill säga engelska eller franska.

Delvis PK
Min hemmaodling får nog räknas som delvis PK. Den har vi haft mycket glädje av även om den inte var så produktiv i mängder räknat. Till nästa år ska vi utöka ytan lite men satsa på färre grödor. Jag kommer att fortsätta fundera över samhället, könsrollerna, kapitalismen och det goda livet under 2013 (och kanske skriva lite mer om sådant?) - men jag lovar förstås inte att jag kommer att lyckas hitta några godtagbara svar!

Nu är det nyårsfirande och på det rent personliga planet så lovar jag att stressa mindre och inte reta upp mig på småsaker. Om jag klarar det blir det trevligare för både familjen (som slipper mitt otrevliga, snäsiga jag) och för mig själv (som slipper hårda och dömande tankar om mig själv). Jag tänker börja 2013 med att stressa av rejält, läsa några böcker, virka och umgås med man och barn.

Gott nytt år!

torsdag 20 december 2012

På timer

Givetvis har man julbelysningen på timer, så att den lyser välkomnande när man kommer hem i mörkret, men inte drar en massa el i onödan. Moderna timers kan man ju ställa in så att de är till- eller frånslagna i flera olika perioder under dygnet. Adventsstjärnan här är till exempel inställd på att lysa när vi går upp på morgonen tills det blir ljust och sedan igen från att det blir mörkt på eftermiddagen till 23-tiden på kvällen.
















































Faktiskt har jag nyligen tagit mig för att samla ihop alla sladdar till TV, digitalbox och internetrouter i samma grenurtag också. Urtaget fungerar inte bara på timer (avstängt midnatt till sju på morgonen) utan gör det också möjligt att stänga av allihop över en kam genom att trycka på knappen på grenurtaget. Det kändes effektivast så eftersom man vissa dagar vill ha internet igång hela dagen, och andra dagar inte använder det alls förrän till kvällen.




tisdag 18 december 2012

Julklappar och konsumtion

Nu har det varit tyst här på bloggen ett tag. Det var egentligen aldrig meningen men jag är ganska noga med att mitt bloggprojekt ska vara just en hobby; krockar det med sånt som är viktigare för mig (min familj, mitt jobb, mina vänner, min trädgård) så får det helt enkelt stryka på foten ett tag. Å andra sidan gillar jag verkligen att ha bloggen - det är fint att ha ett ställe att delta litegrann i samhällsdebatten! Och en del saker är ju dessutom roligare om man får rapportera om dem.

I min familj är vi denna jul sex vuxna och fem barn. Vi har beslutat att varje vuxen får en julklapp, och vi har dragit lott om vem som får ge till vem. På min lott föll min pappa, som är ganska svår att hitta på julklappar till. Men han gillar att få böcker, så en sådan brukar jag välja ut åt honom. Det gjorde jag i år också, men på ett lite annorlunda sätt: Jag gick till Myrorna och valde ut en bok som jag tror att han vill läsa, inbunden och i fint skick, för 20 kr. Sedan tog jag resten av pengarna som jag skulle ha lagt på en ny bok på akademibokhandeln, och köpte Ett lyckligt slut för dem hos Läkare utan gränser. På så vis får någon nytta av pengarna där de behövs bättre, pappa får en trevlig bok att läsa under sin julledighet utan att några naturresurser behöver tas i anspråk för den sakens skull, och Frälsningsarmén (som driver Myrorna) får en liten slant att använda i sitt arbete bland annat med hemlösa - vilket ju känns synnerligen aktuellt och ömmande givet vädret. Win-win-win!

Våga köpa begagnat, tycker jag! En del tycker att det känns skämsigt att ge bort nåt begagnat, men i själva verket är det även materialistiskt sett oftast ett vinnande koncept, eftersom man kan få en fin och användbar pryl för lite pengar om man köper den begagnad. Så fina saker som jag köper begagnade skulle jag oftast inte ha råd att köpa nya. På våra önskelistor (som begärdes in från resten av familjen) skrev jag till och med ut att vi gärna tar emot second-handpresenter. Så att ingen ska tveka, liksom.


När jag ändå var på Myrorna passade jag på att handla lite mer. Ett par piffiga gardiner med järnek och julkänsla. Och en gammaldags resväska med en grundplåt av utklädningskläder åt mina syskonbarn. De är 5 respektive 2,5 år och får oftast varsin present eftersom de har rätt olika intressen; mina barn är tätare i ålder (4 respektive 5,5 nu) och får därför ofta en större present att ha tillsammans. Just utklädningskläder känns det dock som att en femåring och en tvååring kan uppskatta lika mycket, och jag gillar idén att uppmuntra syskon till att dela och leka tillsammans. På just Myrorna finns ju dessutom allt som behövs till bas-utklädningsgarderoben: jag slog till på ett volanglinne som blir en klänning på dem, en väst, en fotbollströja, en balettkjol, en slips, lite armband och halsband, ett par högklackade skor, en handväska och en hatt. En skinnjacka som jag själv har blivit för tjock för att någonsin mer kunna åla mig i tänkte jag också lägga till.

Det är nästan så att jag är lite sur över att mina egna barn inte får dessa roliga kläder.... men om kusinerna uppskattar sin så får jag väl försöka göra om bedriften till någon födelsedag! Till mina egna barn har jag faktiskt bara köpt nya saker: varsin bok, marsipanigelkott och pyssel till julstrumpan, och längdskidor till under granen. Pysslet är en liten väv till 4-åringen och en virknål till 5,5-åringen, och en av deras mostrar har lovat att bidra med en påse restgarn. En sax ska jag nog också lägga till! Det behöver man ju om man ska pyssla.

Det femte barnet är en liten bebis och efter att ha klurat på det en stund bestämde jag mig för att varken köpa kläder eller leksaker till henne - hon har ju fått ärva högvis av båda varorna från sina större kusiner. Men hon hade sin första förkylning häromsistens och det var förstås jobbigt för henne. Därför bestämde jag mig för att hon får en näsfrida i julklapp. Jag har inte använt en sån själv, men många av mina föräldravänner svär på att den är Räddningen när man har snoriga småttingar. Så den får väl räknas som en omtänksam men obehaglig present, en sån man bara kommer undan med innan barnet själv är riktigt medvetet om julen....

Jag har köpt en riktigt dyr, ny julklapp också: märkestofflor till min man. Min tanke är att de i längden ska vara hållbarare och därför miljövänligare än att köpa billiga. Och han behöver verkligen tofflor eftersom han ständigt är frusen - och då stjäl han mina tofflor! Som blir uttöjda av hans stora fötter. Så det är både en egoistisk och en omtänksam present. :)