torsdag 30 maj 2013

"Din trädgårdsmästare håller på att dö"

Så står det på ett brev jag precis fick från Naturskyddsföreningen. Där kan man f ö vara med, det kostar 30 kr/mån för hela familjen. Månadsgivare kan man också bli, men även om man bara vill vara just medlem så bidrar man till Naturskyddsföreningens arbete eftersom deras kraft som påtryckare vilar delvis på att de har ett brett stöd (och delvis på att de har expertis).

Det där om trädgårsdsmästaren handlar förstås om bina. Det nojjade jag över förra året också. Och då blev det mycket riktigt en väldigt sparsam äppelskörd. Men nu hoppas jag att det mest berodde på att jag beskar träden klantigt. I alla fall använder vi förstås inga gifter i trädgården här, och vi gör så gott vi kan för att locka dem till oss: fri tillgång på maskrosor, tidiga penséer, krokusar, scilla, lavendel och syrener. Dessutom har vi ett vedlager - som ingen någonsin tar nån ved ur eftersom vi inte eldar - under tak, där vildbin skulle kunna bo om de hade lust.


Det här kortet tog jag för någon vecka sedan, nu har äppelträden nästan blommat över. Och om det verkligen är så att trädgårdsmästaren håller på att dö så är det nog kört för pollineringen nu. Så vi får se om det blir några äpplen i år....


Ett tag stod jag faktiskt tillsammans med min lilla dotter och bevakade ett av äppelträden, för att se om det skulle komma några bin.... och efter en stund dök det upp ett! Jag skyndade mig att fota det innan det flög sin kos igen. Och några till har vi faktiskt sett - men jag har intrycket att man egentligen ska höra hela trädet surra när det blommar? Så ser det verkligen inte varit här!


Min senaste önskedröm är därför bikupor. Det finns kurser man kan gå för att lära sig biodling (tyvärr är de, i alla fall här i stan, förlagda till kl 8.30 på lördagmorgnar vilket nog passar morgonpigga pensionärer bättre än morgontrötta småbarnsföräldrar) och förutom att göra en insats för att bevara en hotad art skulle det vara en tjusig bieffekt (ha ha) att kunna producera honung till husbehov. Men kanske är det orealistiskt att tro att man ska kunna ha bikupor på en villatomt i ett bostadsområde?

lördag 25 maj 2013

Årets första skörd

Babyspenat från barnens pallkragar och några rabarberstjälkar från det lilla ståndet bredvid komposten blev årets första skörd! Om man inte räknar gräslöken då, för den har vi nallat av i flera veckor redan.  
När vi ändå var i trädgårdstagen passade vi på att så potatis, rödbetor, palsternackor, kålrabbi och blomkål. Det känns lite olyckligt att så många rotfrukter hamnar i samma trädgårdsland (känns ju mer platseffektivt att blanda rötter med ovanjordsgrönsaker?) men nu blev det på något sätt så ändå... Mina planing-skills från stå på tillväxt till nästa år!

söndag 19 maj 2013

Trångbott

Idag har jag, med benäget bistånd av en av juniorerna, planterat om diverse växter. En målsättning jag hade inför årets odlingar var att inte förodla massor av grönsaker utan nöja mig med att bara förodla det som ska bo i kruka. Det mesta som jag hade drivit upp inne för att sedan plantera ut på friland avled ändå i den processesen förra året. Dock har jag inte riktigt lyckats hålla mig till min egen princip, så nu har jag lik förbaskat mängder med plantor som står överallt och väntar på att gå flytta utomhus. Vartenda fönster är fullt.
Mest är det faktiskt tomater, paprikor och chili samt diverse blommor. Men också en stackars avokado (som jag aldrig trodde skulle gro, jag planterade den bara för att barnen hade läst om att odla avokado i Linnea planterar och var peppade), ett par pumpor, gurkor och squash. Och kronärtsskocka. Och några salladsplantor....

 
Men vänta bara, nästa vecka börjar jag avhärda dem. Och sedan åker de ut! 10 juni borde väl vara ett bra datum?

lördag 18 maj 2013

Pallkragar

Ett önskemål från min önskelista för 2013 har jag redan uppfyllt: pallkragar!  

Jag fyndade 9 st i tre olika storlekar på blocket.se och så firade jag och barnen min födelsedag med att åka och hämta dem. Den här är udda och får därför bli vårt nya kryddland. Fotot är lite gammalt så det syns inte att det redan är ett halv-funktionellt kryddland. Vi har fyllt kragen med kompostjord och lite påsjord, och ställt dit en tuva gräslök och förra årets timjan och mynta, som verkar ha övervintrat. Dessutom har vi sått fröna av dill och koriander som vi skördade förra året. Hoppas de kommer upp! Persiljefrön hade vi inga kvar, när det kom till kritan, men jag hittade massor av späda små persiljeplantor i förra årets kryddträdgård och ställde dit. Hoppas de klarar flytten!

 Några fler pallkragar blir det, men det är inte helt färdigt än, trots att vi har jobbat hela dagen med det. Det är mest påsjord i dem men grannen hade fått en laddning brunnen gödsel av en bonde, och de kunde inte använda upp allt själva, så vi har fyllt på med en del sånt i både i odlingskragarna och i blomsterrabatterna också. Och de hade fortfarande mycket för mycket, så jag kommer nog att köra nån skottkärra till imorgon - det kommer nog till pass när tomaterna ska planteras om!

I lådan längst till vänster ska pumporna bo. Vi började alldeles för tidigt med dem i år och har redan tagit död på en uppsättning.... Men nu har vi två stadiga exemplar som står i varsin kruka i fönstret och väntar på att få avhärdas och på att frostrisken ska vara över. I pallkragen i mitten har vi redan planterat schalottenlök, morötter och gul lök och tittar man noga så har det kommit upp av allt också. I den stora pallkragen längst till höger finns det inget alls ännu, men jag har lagt potatis att förgro, och så har jag planerat att få plats med några rödbetor, blomkål och kålrabbi också.


I det stora odlingslandet från förra året växer det vitlök, som jag planterade i september, och så har vi spritt ut jordgubbsplantorna lite för de var på tok för trångbodda förra året. Spenat, rädisor och plocksallad har redan börjat komma upp, och så har vi purjolök, brytbönor och sockerärter som än så länge inte syns till. Jag tänker att gurka och squash (vi har småplantor inne) ska får komma ut dit också, men de får vänta tills frostrisken är över och tills vi har börjat skörda av spenat, rädisor och sallad så att de får lite plats.


Till sist har barnen fått varsin halvkrage att odla i. Deras spenat växer mycket bättre än min!

Jag har jobbat en del med blomsterrabatterna också det senaste. Förra året tyckte jag att blommor var tråkiga - de går ju inte att äta! Men jag har börjat omvärdera det, för man blir ju faktiskt väldigt glad av blommor, och de bidrar ju till matodlingen genom att dra hit bin och humlor. Dessutom har vi ju flera rabatter som inte går att använda till grönsaksodling, så då får jag inte heller känslan av att det är slöseri med plats att odla blommor. Jag har solrosor (som barnen har sått knytnävsvis av) överallt efter att ha spritt ut dem lite, rosor, tulpaner, riddarsporrar och penséer i en salig röra. Och så har jag sått luktärter och flyttat omkring lavendel och höstanemoner som har spritt sig ut i gräsmattan och trädgårdsgången. Dessutom har jag petat ned tagetes lite här och var i odlingarna i hopp om att det ska bidra till god grönsakshälsa.

torsdag 16 maj 2013

kompostera mera - eller?

På min önskelista stod ju en varmkompost. Men i Uppsala är man direkt motarbetad om man vill kompostera själv!

För det första måste man ansöka om att få ha en varmkompost. Fair enough, kan man ju tänka då, jag bor ju ändå i ett villaområde och det känns hyggligt viktigt att min kompost inte blir en sanitär olägenhet, dvs stinker eller drar till sig skadedjur. Så visst kan kommunen får pröva närheten till tomtgräns, att komposten är ordentligt isolerad osv. Det är bara det att denna ansökan kostar 540 pix!

540 kr för att ens få ansöka om att själv få ta vara på sitt avfall! Det är ju faktiskt skandal!

Nästa grej är att standardabonnemanget på sophämtning inkluderar två soptunnor, en för brännbart och en för kompost. Vilket innebär att om man får sin ansökan om egen varmkompost godkänd och avsäger sig sin kompostsoptunna är det oklart om man får någon rabatt på sophämtningsavgiften. (Jag har inte lyckats få fram några säkra uppgifter om detta ännu.) Men det verkar som att man får betala fullt pris även om man avsäger sig en av sina två tunnor. I kommunens information är det formulerat som att man, om man har egen kompost, kan "begära att befrias från" sin kompostsoptunna. Ni hör ju att det inte andas rabatt, precis. Min plan för att komma runt detta är att, i samband med att jag ansöker om varmkompost, börja dela brännbarttunna med grannen. Vi har pratat lite löst om det, och våra brännbarttunnor är aldrig fulla. Så om vi båda har varmkompost, och en halvfull brännbarttunna, kan vi ju lika gärna dela abonnemang.

Varför vill man då inte att folk komposterar själva i Uppsala? Jo, det finns argument. Kompostavfallet som hämtas hos hushållen rötas för att bilda biogas att driva stadens bussar med. Dels behövs det förstås ordentligt med avfall för det (vilket då innebär att kompostavfallet blir en resurs) och dels ersätter det ju andra drivmedel. Det som är lite fult är att man ju förstås förutom att man betalar för detta (i princip fina, tycker jag) system via sin skattesedel, ju får betala både för att få sina soptunnor tömda och för att åka buss också. På så vis upprätthålls något slags fasad av att kompoståtervinningen är en service som man kan välja att använda sig av eller inte. Men så är det alltså inte.

Vidare finns det ett miljöargument, nämligen att små hemmakomposter skulle släppa ifrån sig metan och koldioxid som ju är växthusgaser. Dessa gaser är ju precis det man tar tillvara för bussarna när avfallet rötas (mindre syre till rötningen ger metan, mer syre ger koldioxid och bussarna drivs på metan) vilket innebär att växhusgasen i bussfallet driver bussen framåt innan den går ut i atmosfären, istället för att gå ut direkt. Men det här argumentet är svagt på flera punkter:

1)Växthusgaserna som släpps ut från en privatkompost är så små att de är försumbara (se t ex här). Jag har dessutom tänkt mig en bokashikompost som inte rötar avfallet och därför ska släppa ifrån sig ännu mindre koldioxid. Poängen är istället att kolet ska stanna kvar i jorden och komma plantorna man odlar i jorden till godo.

2) Växthusgaser från växter som bryts ned räknas normalt inte ens med i utsläppskalkylerna eftersom de tar upp koldioxid medan de växer. (Detta är argumentet för förnyelsebara bränslen som t ex energiskog.) I mitt fall är ju poängen att göra odlingsjord av kompostavfallet vilket innebär att nästa års rödbetor i vilket fall kommer att koldioxidkompensera för årets, så att säga.

3) Kommunen hämtar kompostavfallet med lastbilar. Som drivs av diesel. Och alla de andra utsläppsmängderna vi talar om är egentligen piss i havet jämfört med tunga diesellastbilar som startar och bromar vid soptunna efter soptunna.

Så till hösten blir det varmkompostering ändå, hos mig. Då kommer jag också att spara in på mina egna bilresor för att fylla på jord i pallkragarna.

torsdag 9 maj 2013

Nix!

Tell nr #44: vägra direktreklam.

Jag har äntligen ringt Nix efter en blankett för att skriva in mig i Nixregistret.