Julklappar och konsumtion

Nu har det varit tyst här på bloggen ett tag. Det var egentligen aldrig meningen men jag är ganska noga med att mitt bloggprojekt ska vara just en hobby; krockar det med sånt som är viktigare för mig (min familj, mitt jobb, mina vänner, min trädgård) så får det helt enkelt stryka på foten ett tag. Å andra sidan gillar jag verkligen att ha bloggen - det är fint att ha ett ställe att delta litegrann i samhällsdebatten! Och en del saker är ju dessutom roligare om man får rapportera om dem.

I min familj är vi denna jul sex vuxna och fem barn. Vi har beslutat att varje vuxen får en julklapp, och vi har dragit lott om vem som får ge till vem. På min lott föll min pappa, som är ganska svår att hitta på julklappar till. Men han gillar att få böcker, så en sådan brukar jag välja ut åt honom. Det gjorde jag i år också, men på ett lite annorlunda sätt: Jag gick till Myrorna och valde ut en bok som jag tror att han vill läsa, inbunden och i fint skick, för 20 kr. Sedan tog jag resten av pengarna som jag skulle ha lagt på en ny bok på akademibokhandeln, och köpte Ett lyckligt slut för dem hos Läkare utan gränser. På så vis får någon nytta av pengarna där de behövs bättre, pappa får en trevlig bok att läsa under sin julledighet utan att några naturresurser behöver tas i anspråk för den sakens skull, och Frälsningsarmén (som driver Myrorna) får en liten slant att använda i sitt arbete bland annat med hemlösa - vilket ju känns synnerligen aktuellt och ömmande givet vädret. Win-win-win!

Våga köpa begagnat, tycker jag! En del tycker att det känns skämsigt att ge bort nåt begagnat, men i själva verket är det även materialistiskt sett oftast ett vinnande koncept, eftersom man kan få en fin och användbar pryl för lite pengar om man köper den begagnad. Så fina saker som jag köper begagnade skulle jag oftast inte ha råd att köpa nya. På våra önskelistor (som begärdes in från resten av familjen) skrev jag till och med ut att vi gärna tar emot second-handpresenter. Så att ingen ska tveka, liksom.


När jag ändå var på Myrorna passade jag på att handla lite mer. Ett par piffiga gardiner med järnek och julkänsla. Och en gammaldags resväska med en grundplåt av utklädningskläder åt mina syskonbarn. De är 5 respektive 2,5 år och får oftast varsin present eftersom de har rätt olika intressen; mina barn är tätare i ålder (4 respektive 5,5 nu) och får därför ofta en större present att ha tillsammans. Just utklädningskläder känns det dock som att en femåring och en tvååring kan uppskatta lika mycket, och jag gillar idén att uppmuntra syskon till att dela och leka tillsammans. På just Myrorna finns ju dessutom allt som behövs till bas-utklädningsgarderoben: jag slog till på ett volanglinne som blir en klänning på dem, en väst, en fotbollströja, en balettkjol, en slips, lite armband och halsband, ett par högklackade skor, en handväska och en hatt. En skinnjacka som jag själv har blivit för tjock för att någonsin mer kunna åla mig i tänkte jag också lägga till.

Det är nästan så att jag är lite sur över att mina egna barn inte får dessa roliga kläder.... men om kusinerna uppskattar sin så får jag väl försöka göra om bedriften till någon födelsedag! Till mina egna barn har jag faktiskt bara köpt nya saker: varsin bok, marsipanigelkott och pyssel till julstrumpan, och längdskidor till under granen. Pysslet är en liten väv till 4-åringen och en virknål till 5,5-åringen, och en av deras mostrar har lovat att bidra med en påse restgarn. En sax ska jag nog också lägga till! Det behöver man ju om man ska pyssla.

Det femte barnet är en liten bebis och efter att ha klurat på det en stund bestämde jag mig för att varken köpa kläder eller leksaker till henne - hon har ju fått ärva högvis av båda varorna från sina större kusiner. Men hon hade sin första förkylning häromsistens och det var förstås jobbigt för henne. Därför bestämde jag mig för att hon får en näsfrida i julklapp. Jag har inte använt en sån själv, men många av mina föräldravänner svär på att den är Räddningen när man har snoriga småttingar. Så den får väl räknas som en omtänksam men obehaglig present, en sån man bara kommer undan med innan barnet själv är riktigt medvetet om julen....

Jag har köpt en riktigt dyr, ny julklapp också: märkestofflor till min man. Min tanke är att de i längden ska vara hållbarare och därför miljövänligare än att köpa billiga. Och han behöver verkligen tofflor eftersom han ständigt är frusen - och då stjäl han mina tofflor! Som blir uttöjda av hans stora fötter. Så det är både en egoistisk och en omtänksam present. :)