fredag 27 december 2013

Grönsaksodlingen 2013: utvärdering

År 2013 byggde vi ut vår hobbyodling rejält. Från att ha haft en stor odlingsbädd, en rätt misslyckad låda och några rabatter skaffade vi ett nytt kryddland, två halvstora nya odlingsbäddar och varsin halvkrage till barnen att odla i. Liksom förra året kompletterade vi med stora krukor för tomater, chili och paprikor.

Här är utvärderingen av årets odlingar:
- Halloweenpumpa: funkade bra men tog onödigt mycket plats för något som ändå bara ska vara dekoration. Vi behöver nog bara en sån nästa år.
- Morötter: funkade också bra och var en riktig glädjespridare. Jag kommer att satsa på samma system men kanske ännu mer morötter nästa år. Vi åt de sista i oktober, efter att först ha nallat av gallringsexemplaren från juli och sedan skördat av dem hela augusti och september.
- Gul lök och schalottenlök: Båda fungerade bra och räckte november ut, och faktiskt hittade jag några lökar till i förrådet bara häromdagen.
- Vitlök: det blev mkt lite av min vitlöksodling, trots att det var utsädesvitlök. Nu i höstas stack jag bara ned klyftorna från en Ica-vitlök, så mycket sämre kan det ändå inte bli! :)
- Potatis: det blev ganska mycket potatis, men det skulle vi ju kunna odla nästan obegränsat av ifall det fanns plats. Den åt vi av allteftersom den blev färdig, mest i augusti. Förutom att den var god var den något av en crowd pleaser att skörda. Barnen tyckte mycket om det.
- Rödbetor: blev inte så mycket i år men är en trevlig och tacksam grönsak att odla. Vi började ta av dem sent och åt de sista i november.
- Blomkål, broccoli, fänkål och rotselleri: alltihop totalfloppade. Jag klurar på en kålbur med nät till nästa år så kanske vi kan få ha några ifred från fjärilarna.
- Palsternackor: Gav hyggligt, skördades sent (vi lämnade till och med några till i vår) och är goda i soppa.
- Purjolök: Floppade igen (liksom förra året). Men jag täckte två med löv och lät dem stå kvar i landet till i vår. Jag tror att jag kanske sår dem för sent?
- Spenat: gick av ngt skäl bra i barnens pallkragar men inte i den stora. Där gick den bara i blom! Men å andra sidan har den fröat av sig och börjat växa nu i höst, så kanske kommer den igång igen tidigt i vår. Jag gjorde en (snäppet för sen) höstsådd i en annan odlingsbädd också, så tidig vårspenat blir årets experiment.
- Rädisor och sallad: Rädisorna blev snabbt förvuxna och gick i blom, samma för salladen. Kanske blev våren och försommaren lite för varm lite för snabbt? Jag sådde en senare sort sallad också som det inte blev nåt särskilt av.
- Tomater: Jag hade två sorter, en trevlig gul och en trist röd. Eftersom sommaren blev varm hann de torka ut lite medan vi var på semester, men kom igen när vi kom hem och började vattna. När frosten nöp till i september hade vi fortfarande ganska mycket tomater och blommor, så jag lyfte in alla krukorna i huset - och skördade de sista stackars tomaterna dagen före julafton! Jag provar att övervintra två plantor av den gula sorten, som ett experiment.
- Chili och paprika: Som tomaterna. Jag provar att övervintra några av dem också.
- Sockerärter: gick det inte lika bra för i år som förra året, det hade det nog lite för trångt. Men ett par middagar räckte de till.
- Haricots verts: växte otippat bra! Vi la ett gäng i frysen och åt för någon vecka sedan.
- Squash och gurka: levererade fantastiskt bra! Vi hade två gurkplantor och mer hade vi nog inte hunnit äta upp. Squash hade vi bara en, och det räckte.
- Jordgubbar: passade på att vara som finast när vi var bortresta i år. Jag har givit dem lite TLC nu i höstas, delat dem, klippt bort revor och döda bitar, planterat om dem osv. De ska få en liten nätbur också, annars äter fåglarna upp dem.
- Äpplen: fick vi massor av i år! Vi har bara två träd, men båda levererade.
- Vinbär och krusbär: blev ingenting i år heller. De svarta trodde jag skulle komma, och blev lite besviken över, men jag tror det var för torrt. De röda vinbären och krusbären hade jag inga förväntningar på eftersom jag hade planterat om dem. Men nästa år, då ni! :)

Inför nästa säsong tänker jag mig att vi inte kommer att få plats med fler odlingsbäddar (eller rättare sagt, om jag vill bebygga hela gräsmattan kommer jag att behöva ta det stegvis), men däremot behöver vi ett bättre system för tomaterna. I somras blev det torrt för dem, och de kom trots det fina vädret igång med både blomning och tomatmognad sent. Min plan är därför att satsa på några odlingslådor eller kanske varmbänkar på hjul, som kan tas fram och odlas i och sedan tas undan under vintern. Jag vill också täcka bänkarna med fönster så att de kan ge lite växthuseffekt i början av säsongen. Poängen med detta vore främst att förlänga tomatsäsongen lite och att ge tomaterna extra utrymme för rötterna så att de inte blir så känsliga för torka.

tisdag 17 december 2013

Konsumtion och det ekonomiska systemet

Det här med konsumtion är ju något som jag funderar över återkommande. Vårt ekonomiska system är byggt på att vi shoppar, shoppar, shoppar,  och så jobbar, jobbar, jobbar för att ha råd med det. En vanlig dag nämner ekonomiekot hushållens köpkraft som det som stimulerar eller bromsar samhällsekonomin, och är det inte vårt eget shoppande det gäller så är det amerikanernas, kinesernas eller grekernas. På samma tema skriver Ola Wong, som ofta är läsvärd, om konsumtionshetsen i Kina, en relativt ny marknadsekonomi, och om hur varorna vi köper är gjorda för att inte hålla.

På individnivå kan man ju försöka dra det här systemet vid näsan, förstås, genom att konsumera det man verkligen behöver på ett genomtänkt vis och avstå från resten samt genom att självhushålla efter bästa förmåga. Men att kunna självhushålla, ens lite grann, är inte givet för alla. Det kräver plats, och intresse, och inte minst tid. Även att konsumera genomtänkt, smalare men vassare liksom, kan vara svårt för den som lever inom mycket tighta ekonomiska ramar. Även om det blir billigare i längden att köpa färre saker av bättre kvalitet kräver det kanske en kontantinvestering som man inte har råd med. För att ta mitt favoritexempel, vinterskor, så kan jag välja att köpa ett par billiga som förhoppningsvis håller mina fötter varma den här vintern men sedan går sönder, eller ett par dubbelt så dyra som förhoppningsvis håller i flera år. Men det valet är inte ett val för alla, eftersom alla inte har råd att betala de dyra skorna ens om de blir billigare i längden.

Men, den viktiga frågan att ställa sig här är ändå vilka av mina handlingar som jag skulle vilja "ha upphöjda till allmän lag" (Kants kategoriska imperativ), dvs: skulle systemet hålla om alla gjorde samma val som jag? Alla samhällssystem tål en del free-ridande, alltså att några utnyttjar systemet utan att bidra till det, men om det blir för många free-riders brakar systemet ihop. I vårt fall behöver vi nog acceptera att det finns flera nivåer, och att debatten rör sig på flera nivåer: på den omedelbara nivån skulle Ica inte sälja några tomater om nästan alla odlade sina egna tomater. Då skulle dels de storskaliga tomatproducenterna gå i konkurs (eller diversifiera), och dels skulle den som inte odlar några egna tomater, eller som misslyckades med alla sina tomater ett år, inte kunna få tag på tomater. Möjligen skulle samhället/marknaden då anpassa sin tomatdistribution (eftersom några av hemodlarna antagligen får ihop mer tomater än de själva behöver), för mänskligheten är rätt flexibel för sådana här förändringar. Men tänk om det inte bara gäller tomater utan ... allt? Då skulle vi kanske hamna i ett system där stormarknader inte längre behövs i samma utsträckning, utan där vi kan gå tillbaka till marknader och specialiserade småbutiker (och så ser det ju fortfarande ut på många håll, även i Europa). Vore det så farligt? Nej, kanske inte, men samhället skulle behöva anpassas därefter. I andra europeiska länder där man jobbar med med småskalighet är det ju ofta någon - en hemmafru - som är hemma på dagen och som hinner gå på marknaden och köpa dagsfärska grönsaker.

Om vi höjer analysen till den globala marknaden i stort så är det vi i-landsmedborgare som är free-riders. Det är förstås inte så enkelt, eftersom fattigare länder t ex inte skulle kunna exportera sina råvaror om inte vi efterfrågade dem. Men samtidigt kvarstår faktum att planeten skulle palla ett bra tag till ifall alla levde som man gör i .... Senegal. Men inte om alla levde som vi gör i Sverige. (Och det är detta vi ser i Kina - en medelklass som börjar leva som vi. Det kan man inte missunna dem, men det är ett jättehot mot planetens överlevnad, för det finns inte plats för så många free-riders.) Hans Rosling förklarar detta på ett tjusigt och underhållande sätt ("Child survival is the new green". "Do it well and get used to it").

Min slutsats - som förstås bara är preliminär, detta är komplicerade saker - är att vi i den rika världen MÅSTE backa. Att backa till viss självhushållning och lite mindre Ica Maxi-kultur är första steget och behöver inte ens medföra någon standardsänkning för vår del; tvärtom skulle vi kunna få det vi njuter så mycket av i medelhavsländerna. Minskad konsumtion ger mindre kostnad, som ger mer fritid att lägga på att välja (begränsad) konsumtion som vi kan stå för. MEN, här är det stora problemet: i dagens svenska system ger inte mer pengar mer fritid. Mer pengar ger bara mer pengar, på hög, för dem som redan har det helt OK. Och alla politiska partier (utom miljöpartiet, bless them!) driver olika varianter på arbetslinjen. Missförstå mig rätt här, jag är absolut för att alla ska arbeta; arbetslöshet är förfärligt om den är oönskad. Men vi som har arbete tenderar att arbeta för mycket, och skulle må bättre av att arbeta lite mindre (vilket dessutom skulle leda till nya arbetstillfällen för dem som saknar arbete)! Tjäna lite mindre pengar som bränner på kontot och måste omsättas i ny TV för att vi inte orkar göra något vettigt när vi har jobbar hela dagen, eller omsättas i nya TV-spel till barnen eftersom vi inte hinner med dem för att vi har jobbat hela dagen och någon faktiskt måste fixa tvätten/middagen/allt det andra som inte heller hinns med.

Vi kan absolut börja vår lilla bloggrevolution här, men det måste också till politisk anpassning.

måndag 2 december 2013

Kompostera ännu mera!

Tidigare har jag ju beklagat mig över att det är svårt att få kompostera i Uppsala. Sedan gick jag emot incitamentsstrukturen och beställde mig en varmkompost i alla fall. Långt om länge har nu Uppsala Kommun godkänt min ansökan, och ännu längre om länge har Uppsala Vatten plockat bort vår kompostsoptunna.

Själva komposterandet går bra, tror jag. Nu när det är frost ute har vi hunnit fylla ungefär halva det första kompostfacket (den har två fack à 200 liter) och min plan är att fylla upp det facket en bit till med material från trädgårdskomposten och börja fylla det andra facket nu snart. Meningen med det vore i så fall att hålla komposten hyggligt varm under vintern genom att ha aktivitet på gång i båda facken. Dessutom tänker jag att om vi låter det första facket vila nu så kommer det att vara färdigt att grävas ned i trädgårdslandet och göra sitt jobb redan i maj, kanske?

Vi har inte haft några problem med lukt eller skadedjur, och vi har inte heller använt något särskilt kompostströ utan spätt ut köksavfallet med löv, torrt gräsklipp och liknande från trädgårdskomposten istället. Men nu börjar investeringen i alla fall betala sig genom billigare sophämtning, och till våren ska den förhoppningsvis betala sig genom mer näringsrik jord till grönsakerna!

Bättre än påsjord?

torsdag 28 november 2013

Mera mattor

Jag har ju tidigare skrivit om Projekt Sanera Bort Läbbiga Dammkällor, och då berättat om husets mattor. Då skröt jag visst också om att jag minsann skulle virka en liten trasmatta att ha i badrummet, och det har ju inte precis gått fort, eftersom jag inte är känd för att avsluta mina projekt med samma entusiasm som jag påbörjar dem, MEN nu är den i alla fall klar! (Bilden är dock tagen innan jag hade hunnit fästa de sista lösa remsorna - det blev många sådana! - för att jag ville fota i dagsljus.)


Poängerna med att virka sin egen matta, förutom att det är terapeutiskt, är många: den är i återvunnet material, det mesta av det bomull; den går att tvätta varmare än en syntetmatta vilket är mer hygieniskt för en badrumsmatta; den läcker inga plastpartiklar som luddiga mattor i fleece-typ gör; och dessutom kostade den gratis, i både material och miljöpåverkan (dock inte i tid). Och så blir jag lite stolt över den.... Det är något särskilt med att göra själv!

r fick jag idén och det finns en länk till hur själva virkandet går till också, om någon händelsevis blev sugen. :) 

måndag 18 november 2013

Ordentligt på fötterna

Jag har i flera inlägg här klagat över hur dålig jag - men också vi, generellt - är på att underhålla det vi har istället för att konsumera nytt. Jag har också lovat mig själv att styra upp det, och klappat mig själv på axeln när jag har lyckats. Tanken att underhålla det man har kräver förstås att man tänker igenom sin konsumtion, eftersom man då ibland behöver se till att de nya saker man faktiskt köper är av hygglig kvalitet. Så har jag tänkt med de nya skorna, både de höst-/vårskor jag köpte i somras, och med de vinterkängor jag precis har lagt massor av pengar på. Då slog jag också till på ullsulor som håller fötterna extravarma, och dessutom gör att man sliter mindre på skornas innersula. Min tanke är då att om jag betalar dyrt för fina läderskor kommer jag att använda dem i många år, hålla efter dem ordentligt och laga dem om de går sönder.

Piffiga och dyra höstskor

Annat kan man laga och hålla efter ÄVEN om det inte var en fin och dyr investering till att börja med. I slutet av förra vintern lämnade jag in min vinterjacka på lagning för ett par hundra och fick en ny dragkedja på den. Lagningen kostade då nästan hälften av vad jackan hade kostat, och jag hade använt den i två säsonger. Med mitt gamla tänk hade jag kanske låtit den förfalla och köpt mig en ny den här vintern - men så tänker jag inte längre, och nu räknar jag med att den håller minst två säsonger till. Och då blir det ju en rejäl ekonomisk besparing förutom miljövinsten.

Dessutom har jag precis låtit reparera min iphone. Glaset var spräckt, och omsorgsfullt tejpat, sedan typ ett år tillbaka, och jag hade inte lyckats bestämma mig för om jag skulle reparera det eller skaffa en ny när abonnemanget löpte ut. Men, nu har abonnemanget löpt ut, och telefonen fungerar fortfarande helt tillfredsställande, så att byta ut den vore synd. Särskilt som de nyare iphonemodellerna har andra laddare, högtalare och andra tillbehör, så att det blir en kaskad av ny konsumtion om jag uppgraderar. Eftersom jag, så länge jag var bunden av abonnemanget, betalade 200 kr/mån för själva telefonen, har min månadskostnad nu när abonnemanget har löpt ut gått ned med lika mycket. Att byta ut glaset kostade 700 kr, vilket innebär att jämfört med att binda ett nytt abonnemang för 200 kr/mån har jag amorterat det nya glaset på 3,5 mån, och all tid som telefonen fungerar efter det är gratis.Och miljöbesparande.

tisdag 12 november 2013

Grupptryck

Ibland kan man ju känna sig lite ensam med sin klimatångest. Jag bjuder gärna på den i lite anekdotartad form i fikarummet på jobbet eller bland vänner och bekanta, men det blir en lite nedtonad version. Jag talar gärna om att jag lyckades välja bort flyg på min Warszawaresa i höstas, och att jag gjorde det (delvis) av klimatskäl, och jag tvekar inte att uppmärksamma folk som mikrar sin lunch i plastbytta på att det är direkt farligt, även fast jag förstår att det kan uppfattas som störigt. Fast toleransen för sånt är rätt hög på mitt jobb, och om nån har fått tag i en juste glas- eller plåtlåda vill alla andra genast veta var man kan köpa den.
Vidare har jag inga problem med att diskutera Föräldravrålet eller föra vidare Naturskyddsföreningens meddelanden på facebook. Men jag har ingen historia av att prata om dessa saker IRL. Det är helt enkelt en sak att vara mycket intresserad av något på hemmaplan och skriva en (anonym) blogg om det, och en annan sak att stå upp för det i professionella och sociala sammanhang.


Dock känner jag av en förändring här, både i min egen attityd och i omvärldens. I vänkretsen och familjen diskuteras eko/reko-frågor öppet och ofta, mycket mer än tidigare, säkert delvis för att dessa frågor kommer upp oftare och oftare i media och behandlas mindre styvmoderligt. På ett barnkalas häromsistens tog en mamma upp Föräldravrålet och det visade sig att några av de närvarande föräldrarna inte kände till det. Så efter att ha kontemplerat det ett tag tog jag mod till mig och skrev ihop ett litet mail om Föräldravrålet och skickade ut på dagis maillista. Det har inte kommit jättemånga reaktioner på det, men de som har kommit har varit positiva.

I helgen ordnade dagis en besöksdag. Det brukar var en sån per termin, med fika och lite pysselverkstad. Idén är mest att förankra föräldrarnas delaktighet och att barnen ska få visa upp sitt dagis. Dessutom är det många av dagisbarnen som tar med storasyskon som har slutat, och personalens barn har oftast också gått där, så det blir lite av en återträff och brukar vara mycket trevligt. Men den här gången var besöksdagen uttryckligen inriktad på miljöfrågor, så jag fann mig, liksom jag har gjort hemma, sitta och virka på en trasmatta av gamla lakan (att ersätta den fleece-artade mattan barnen har sina morgonsamlingar på) medan jag diskuterade ftalater, teflon och perflourerande ämnen i PoP-overaller med ett gäng andra föräldrar!

Det visade sig att en av mammorna (som är rätt kunnig pga sitt yrke) har hjälpt personalen att inventera leksaker och material på dagis enligt Naturskyddsföreningens rekommendation. Hon hade tryckt upp en lista på vad man kan tänka på (den byggde på Underbara Claras), och svarade på frågor - men det allra mest positiva var att så många föräldrar var intresserade och hade frågor! Jag gick hem från besöksdagen och började rensa bland mina egna barns leksaker. Och jag har sällan känt mig så optimistisk i den här frågan!

Jag menar, förutsättningen för att komma någonvart är ju att vi sätter ord på vad vi tänker. Att det är socialt accepterat att vara en miljömupp. Att vi vågar stå för att vi vill prioritera miljö- och klimatfrågor. Att vi föräldrar stöttar (eller om det behövs, pressar) dagispersonalen för att ge barnen bästa möjliga miljö på dagis, och likaså gör vårt bästa hemma. För en gångs skull känner jag att det är möjligt.

fredag 25 oktober 2013

Klimatkompensera!

Som jag tidigare har varit inne på reser jag en del, särskilt i jobbet. Delvis balanseras det av att vi sköter våra vardagstransporter med cykel och tåg och bilen står mest hemma, men helt kommer man förstås inte ifrån att flygresor är dåligt för miljön. Som jag har skrivit om här gjorde jag en resa till Polen tidigare i höstas medelst tåg, båt och tåg, och hem igen med tåg, båt och pendeltåg. Det blev lite dyrare än att flyga (men inte så farligt om man räknar med tåget ut till Arlanda, det svindyra kaffet man köper i baren vid gaten etc), och tog klart mer tid - men det var också väldigt mycket lugnare och mer avkopplande än att flyga, och jag fick massor av jobb uträttat. Slutsatsen är att jag kan rekommendera att försöka undvika flyg på kortare sträckor.

Men sedan händer det ju ibland att man behöver resa längre sträckor. Vi tar inga långa familjesemestrar på andra sidan jorden, men jag vet ju att en del andra gör det. Själv var jag på en jobbresa till nordamerika i våras, och den har gnagt på mitt samvete. Den var mycket viktig för mitt jobb, och jag hade inte kunnat göra den på något annat sätt än med flyg, men den förstör ju nästan effekten av mitt i övrigt rätt klimatsmarta liv. Att man tinar sin frysta fisk i kylen över natten snarare än i rumstemperatur, så att fisken kyler ner i kylskåpet snarare än slösar på värmen i köket, är ju liksom rätt marginellt om man sedan tänker flyga i nio timmar.....

Så, efter moget övervägande bestämde jag mig för att klimatkompensera för flygresan. Här räknade jag ut (på en höft) hur mycket växthusgaser min resa bidrog med, och sedan rundade jag av uppåt och köpte själva utsläppsrätterna hos Naturskyddsföreningen. Nu är det inte meningen att man ska göra så, eftersom meningen med att köpa utsläppsrätter hos Naturskyddsföreningen är att jag ska göra det UTAN att resa, så att man på det viset BESPARAR klimatet de (motsvarande) knappt 4 ton CO2 jag köpte. Nu hade jag ju redan vräkt ut (det mesta av) dem i luften medan jag flög, och betalade därmed bara vad jag faktiskt var skyldig. Så ordet "klimatkompensera" är egentligen illa valt här.

Ändå verkar det rimligare att betala för det utsläpp jag har gjort i efterhand (och därmed tvinga någon annan, i utsläppshandelssystemet främst den europeiska industrin) att betala dyrare för sina utsläpp och därmed ge incitament för dem att dra ned på klimatbelastningen, än att inte göra det. Men, systemet för att handla med utsläppsrätter är problematiskt: för det första omfattar det bara Europa, och för det andra omfattar det inte just flygtrafik (annars skulle ju min flygresa kunna dubbelkompenseras, och då skulle jag ju bespara klimatet något). Men förslaget om att lägga en klimatavgift på alla flygplan med destination i Europa åkte ju på patrull för ett tag sedan, och att bara lägga avgiften på europeiska flygbolag, oavsett destination, anses snedvrida konkurrensen. Dessutom är utsläppsrätter enligt vad jag hörde på nyheterna häromsistens billiga just nu (priset varierar ju med efterfrågan), vilket ju tyder på att det borde finnas färre utsläppsrätter på marknaden. Genom att köpa några hoppas jag i alla fall bidra till att driva upp priset på dem (dvs minska utbudet). Och det fina med att köpa utsläppsrätten hos Naturskyddsföreningen, trots allt, är att överskottet på priset jag betalar går till föreningen. Och då har ju pengarna i vilket fall kommit till någon nytta för klimatet.

onsdag 23 oktober 2013

Three shades of shopping

Jag är tämligen usel på att shoppa. Därför har jag nästan helt lagt av med konventionell shopping. Dels är det ändå länge sedan jag tyckte att det var roligt, dels är jag blott alltför medveten om det ohållbara och omoraliska i vårt slit- och slängsamhälle, och dels har jag mycket sällan tid. Min shopping kan därför, lite grovt, numera delas in i tre kategorier:

1) Medveten shopping: då lägger jag tid och betydligt mer pengar än jag tidigare skulle ha varit beredd att lägga, på att hitta någon vara som jag verkligen behöver eller verkligen vill ha. Till denna kategori hör t ex de justa och snordyra skor jag köpte i våras. Om de är bättre miljövänligt än några andra skor vet jag inte (fast läder är väl alltid bättre än konstläder miljömässigt, dock är jag mindre säker om det är etiskt bättre), men däremot är jag säker på att jag kommer att hålla efter dem, sköta om dem, gå med dem till en skomakare och få dem lagade ifall de går sönder - och därmed inte behöva köpa några nya sommarhalvårsskor på många år.

2) Desperat shopping: när jag VERKLIGEN behöver nånting OMEDELBART, oftast för att det typ plötsligt blev nytt väder och barnens fötter helt otippat har vuxit två storlekar. Den här typen av shopping behöver inte alltid vara samvetsmässigt askass, även om risken för det förstås är avsevärd; det skriver jag om här. Men rätt ofta är det här den typ av shopping då man trycker undan alla samvetsfrågor och sliter till sig första bästa par gummistövlar på Ica Maxi, för att ens son MÅSTE ha ett par utan hål i sulan med sig till dagis imorgon. Den här typen av shopping försöker jag minimera, men det är också viktigt att acceptera att ingen är perfekt och att det är skönt att det ändå finns gummistövlar på Ica Maxi för desperata situationer.

3) Second hand shopping: min favorittyp av shopping! Dels för att jag generellt är snål och gillar när saker är billiga, och dels för att samvetssnurren i mitt huvud låter mig konsumera ifred på det sättet. Att köpa något begagnat är ALLTID klimatsmartare och miljövänligare än att köpa det nytt, och därför ger jag mig själv i princip fria tyglar när det kommer till begagnat. Barnens kläder, som ju ändå ska växas ur snabbt, är mina bästa begagnat-affärer (ju fler gånger kläderna är tvättade, desto mer läskiga färger och dylikt är dessutom borttvättade), men även till mig själv gillar jag att handla begagnat.
 
Det fina med detta är att både kategori 1 och 3 med framgång kan skötas på nätet. Om man har lite tid att lägga på sin nätshopping, t ex därför att man råkar vara förkyld och tar varje tillfälle att få stanna kvar i sin sköna säng, kan man minimera shoppingen ur kategori 2, därför att man hinner förutse behov innan de blir desperata. Så idag har jag nätshoppat begagnade vinteroveraller och dito kängor åt barnen, och begagnade träningskläder åt mig själv (kategori 3). Dessutom har jag beställt nya, fina och dyra plåtflaskor åt barnen (de vi hade gick tyvärr sönder när de lades i frysen i somras och glömdes bort.... ehum) och dessutom tjusiga plåtlådor att ha matsäck i (kategori 1). Barnen har aktiviteter (med oss eller skola/dagis) som kräver matsäck flera dagar i veckan, så det är ju bättre att de har ordentliga doningar, tänker jag. Och om jag har råd (vilket jag borde ha, givet att jag precis har handlat två overaller och ett par vinterkängor för under 150 kr istället för 3x400 kr) ska jag börja investera i sängkläder i naturmaterial. Dyrt som synden, men förhoppningsvis hållbart, och förmodligen den enskilt största insatsen jag kan göra just nu för att hålla de giftigaste av dammråttorna borta från vårt hem.
Liten matbox röda katter
Tjusig matlåda i plåt från Ekokul.se

tisdag 8 oktober 2013

Hösthets

September är årets hetsigaste månad. När jag tittar tillbaka i bloggen minns jag att det var precis lika illa förra året - mina inlägg är frekventa och rätt speedade i tonen i september och glesar sedan ut och blir tämligen utmattade i oktober. Det är inte bra, eftersom det illustrerar att jag beter mig precis likadant i resten av mitt liv. Jag hetsar igång hösten och behöver sedan hela oktober och november för att återhämta mig inför nästa rush i december. Jag skulle vilja ha ett lite jämnare tempo, och framför allt tid att återhämta mig även under de mera hektiska perioderna, så att jag inte blir så där speedad. För när jag är speedad är jag en rätt usel förälder, och när energin tar slut blir jag både deppig och en ännu sämre förälder!

Men första steget är i alla fall att bli medveten om det hela. Och efter en rejäl sammandrabbning med min sexåring igår, började jag fundera över om det inte (igen) är min stressnivå som driver fram hennes tjurskallighet och ilskeutbrott. Och givetvis är det det. Så med viss sorg i själen började jag rannsaka hur kort tålamod och kort stubin jag har haft de senaste veckorna, hur lite humor och distans jag har kunnat uppbåda över tillvarons normala jävlighet, och hur mycket stress och bråttom-bråttom jag har överfört på barnen. Det var inte lite det.

Dessutom är början på hösten egentligen min absoluta favoritårstid. Men jag har knappt hunnit njuta av den alls. Det är ju annars en sån sak som man alldeles utmärkt kan dela med en 6,5-åring och en 5-åring. Så idag när jag hämtade på dagis och skola tog jag med en hink och föreslog för barnen att vi skulle cykla en omväg och plocka lite nypon. Det var de pepp på, så vi fick en skön eftermiddag med utevistelse och tillsammanshäng, både medan vi plockade och medan vi rensade. Och i vinter ska vi göra den fenomenala nyponsoppan från Söta saker. Här berättar hon hur man torkar nyponen också.

Och framför allt lovar jag att försöka minnas den här känslan. Det är inte så illans bråttom med allting jämt. Det är ju faktiskt här och nu som är det viktiga. Nyponsoppa kan man köpa i affären om man inte vill göra egen, det är inte huvudsaken, utan det viktiga är utevistelsen, det gemensamma projektet och den otvungna kvantitetstiden. Kvalitetstid är inget att sträva efter när det gäller barn. :)

söndag 6 oktober 2013

Vinterförvaring

Jag började höstpyssla i trädgården, men givetvis brakade ovädret löst så att jag inte hann med allt jag hade tänkt mig. Fast när gör man egentligen det...?


Något jag i allafall hann med var att skörda äpplen. Vi har ju haft löjligt mycket äpplen i år, och för första gången behöver de vinterförvaras. Tidigare har vi liksom bara lyckligt plockat de äpplen vi ville äta från träden när vi ville äta dem, tills de har tagit slut. Men nu har det dessutom varit seriös frost i närmare en vecka.

Bebisstolen visade sig vara ett bra plockbord

Vi har två träd och de är faktiskt rätt genomtänkta (av den som planterade dem, inte av mig): det ena trädet är sommaräpplen som blir mogna tidigt och är söta. De passar bra till mos, pajer, kakor, att mata hästar med och att äta som de är, men bara nån månad. Sedan blir de dåliga. Det trädet har vi aldrig fått nån större skörd från tidigare, eftersom det stor en stor eländig gran och bloinckerade det. Men i år räckte det till allt det ovanstående. Sedan har vi ett litet träd också, med sura och goda äpplen som inte mognade ordentligt förrän äpplena på det andra trädet var slut. Det är dem jag försöker mig på att vinterlagra. Vi har ingen jordkällare, men ett ouppvärmt förråd där vi lagrar saker lite på försök.

I hallen mognar tomaterna så sakterliga. De kunde ju inte gärna stanna ute när frosten slog till, och de största får inte plats i fönstrena. Det kanske får bli ett växthus till nästa år i alla fall...?

måndag 16 september 2013

In natura

Jag fick massor av härliga plommon att koka marmelad på av en vänlig kollega. Planerar nu att kvittera med ett gäng äpplen och gurkor samt en squash.

tisdag 10 september 2013

Septemberskörd

Juryn är fortfarande ute på huruvida palsternackorna egentligen var färdiga; några är pyttesmå, några mittemellan och en jättestor. Men det finns massor kvar, så de hinner kanske ta sig. I vilket fall blev de goda i mixad soppa med lite lök, vitlök, några sojabönor från frysen, en skvätt sherry, lite buljong och en skvätt grädde.

Gurkan fortsätter leverera, liksom squashen. På två gurkplantor och en squashplanta plockar vi ca en gurka varannan dag och en squash var tredje. Min man som älskar ratatouille lagar sån på löpande band, och extra god blev den när vi fick en skål tomater av grannen - våra egna tomater är så få att vi vill äta dem som de är!

Äpplena på det ena äppelträdet börjar ta slut nu, och de äpplen som finns kvar är lite åtgångna. Jag plockade de sista och ämnar koka mos av dem (om de inte hamnar i nån äppelpaj eller blir uppätna först). Det andra äppelträdet, som är senare, är i högform nu, och det känns juste att de liksom avlöser varandra.

Morotslandet är nu helt tömt och det såg lite sorgligt ut med bara några tagetesar kvar. Jag vattnade igenom jorden ordentligt och sådde spenat. Vi får väl se om det funkar eller om jag är för sent ute. Brittsommaren som råder just nu kan man ju i alla fall inte klaga på!

söndag 8 september 2013

Projekt: jordgubbsland

I den största odlingsbädden har det liksom blivit lite trångt - det är squash, gurkor och pumpor som klänger över hela klabbet. För att inte tala om rädisor, sallad och spenat som har gått i blom men som jag har sparat för att ta frön ifrån, och de bedagade sockerärter som syns till höger på bilden. Dem vill jag inte ta bort, eftersom de binder kväve som alla ärtväxter. Så jag tänkte låta dem vissna ned och sedan mylla ner dem i jorden i höst.

Underskiktet bestod i alla fall av jordgubbsplantor och de har skickat revor åt alla håll och spritt sig duktigt i skydd av alla pumpablad. Men det var inte riktigt praktiskt att ha jordgubbarna så, för förutom allt trassel med alla möjliga växter som skjuter rankor åt alla håll så kom man faktiskt inte åt att plocka jordgubbarna riktigt.

Samtidigt har jag tömt potatislandet på potatis (det finns fortfarande kvar ett par stycken som barnen har petat ner på andra ställen, dock) och det växte bara tagetes kvar. Och de är ju snygga, men jag behövde platsen till jordgubbarna. Så jag satte en tagetes-härva i kruka vid ingången till trädgården, och några andra i blomsterrabatten som ändå såg lite trist ut nu när solrosorna har blommat över.


I andra änden av landet är det kvar några palsternackor, rödbetor och misslyckade kolrabbi. Men i den hitre änden har jag satt ungefär hälften av jordgubbsplantorna, städat upp dem och klippt bort alla revor. När jag har fått upp kålen och rotsakerna ska jag göra likadant med resten av jordgubbarna i andra änden. Planen är att det ska vara dubbla rader av jordgubbsplantor längs med ytterkanten av odlingsbädden, och så ska jag sätta vitlök i mitten. Då kommer man åt att plocka jordgubbarna och det går lätt att näta in dem så att fåglarna inte äter upp dem. Och vitlöken kan komma i jorden om några veckor och får växa ostört ända till nästa sommar.

Tagetesarna är för övrigt helt grymma nu! Och de är överallt. Här i lök- och morotslandet, där det nästan inte är några morötter kvar, för dem har vi njutit rejält av hela sommaren. Humlorna är också glada för tagetesen.


söndag 1 september 2013

Storkonsument

Gillar ni programmet Konflikt i P1? Det är ett av mina favoritprogram, och eftersom jag sällan hinner lyssna på radio i realtid så brukar jag ladda ned gamla avsnitt på mobilen och lyssna på medan jag t ex handlar mat. Ett bra avsnitt som sändes i våras men som jag lyssnade på först för någon vecka sedan handlar om det höga priset för billiga kläder. Programmet ifrågasatte det billiga och miljövidriga sätt på vilket mode produceras hos de stora kedjorna, och rapporterade om sömmerskornas tillvaro i Bangladesh i synnerhet.

Givetvis var detta inga nyheter, men det är bra att frågan lyfts och hålls aktuell. I min personliga tillvaro har jag blivit betydligt mer shoppingskeptisk över de senaste åren, allteftersom jag har insett att någon annan, någonstans, bär huvuddelen av kostnaden för mina inköp. Jag väljer gärna begagnat när det går, och försöker tänka hellre dyrt och hållbart än dåligt och billigt (ja, jag vet att det inte alltid sammanfaller, men ändå). Och jag har ju tidigare påstått att jag ska bli ännu bättre på att tänka eko/reko även när jag köper annat än mat. Trots detta gav jag mig ut på en rejäl H&M-plundring idag.

En välfylld cykelkorg

Ni vet hur det är: två veckor efter skolstart står man där och river sitt hår och inser att barnen inte har några kläder. Allt som passade före sommaren har blivit för kort i ärmar och ben, och deras strumpor och underbyxor är för trånga eller har fått hål, och den där enda fina tröjan har fått en fläck som inte går bort. Dessutom envisas de med att rulla sig i sandlådan varje dag så att man verkligen MÅSTE ha flera ombyten på lager. Har man sedan inte heller särskilt mycket tid till förfogande så vill man gå till ett ställe där man är säker på att hitta allt man behöver. Då blev det H&M.

I alla fall, jag går inte in på H&M särskilt ofta, och jag blev positivt överraskad! Kläderna nedan är nästan samtliga i ekologisk bomull, helt eller delvis, och grävde man lite bland hyllorna utan att respektera pojk- respektive flick-avdelningarna så gick det att klara sig undan de värsta könsstereotyperna också. En fin kofta avstod jag från, trots att min dotter behöver en sådan, därför att den var sydd i Bangladesh av konventionellt odlad bomull.


Men, säger väl ni nu, vad spelar egentligen ekologisk bomull för roll ifall problemet är att sömmerskorna i Bangladesh har usla arbetsvilkor? Jo, det spelar faktiskt roll ändå (förutom att ekologisk bomull i sig är bättre än konventionell, för planeten som helhet):
  • Ekologiska bomullstyger är hälsosammare att handskas med, även för den som syr kläderna.
  • Genom att köpa kläder i ekologisk bomull på H&M visar jag H&M att jag bryr mig om hur kläderna är framställda - och att jag som konsument är beredd att ta ett etiskt ansvar.
  • Passar jag på att fråga efter fair trade när jag handlar mina kläder så visar jag att det finns ett konsumentintresse även för den aspekten av framställningen.
  • Och slutligen, om jag är intresserad av sömmerskorna i Bangladesh gör mitt statement om vad jag vill köpa större skillnad i H&Ms statistik än att inte handla där alls.
Tro mig, jag är medveten om att även delvis eko-kläder på H&M är ett rätt dåligt val, i alla fall ur reko-synpunkt. Men är man desperat så är man, och det är skönt att veta att man inte behöver gå emot alla sina principer även om man plötsligt upptäcker att barnen har vuxit ifrån en. Bara för att man inte kan vara perfekt jämt behöver man ju inte bli urusel, tänker jag. :)

söndag 25 augusti 2013

Att resa miljövänligt

Vi reser rätt mycket i den här familjen. Eller mycket och mycket, det beror väl på vad man jämför med. Vi är inga stora bilister, men däremot slinker det med både en och annan flygresa i shoppingkassen. Detta är väldigt kontraproduktivt när man försöker leva klimatsmart för övrigt. Att ta tåget istället för flyget är Tells klimatråd #5, att flyga klokt - det vill säga välja sina tillfällen - är råd #62.

Till hösten ska jag till centraleuropa på en jobbresa, och jag tänkte använda den resan till att bevisa för mig själv att man kan resa miljövänligt. När jag inte har några barn med mig är insatsen liksom lite mindre. Därför har jag bokat tåg till Ystad, färja från Ystad till Swinousjie i Polen och tåg därifrån till Warszawa. På hemvägen tar jag tåget till Gdansk istället, och färja därifrån till Nynäshamn. Från Nynäshamn kan man komma hela vägen tillbaka till Uppsala med SL-pendeltåg.

Jag är mycket nöjd med detta upplägg, för tåg och pendeltåg är förstås det bästa sättet att resa miljömässigt. Båten är inte lika stilig miljömässigt, men å andra sidan packas den full med långtradare och kör, oavsett om jag åker med eller inte, så att min miljöpåverkan blir högst marginell. När jag har räknat på resan på Klimatkontot motsvarar den mellan 1/6 och 1/3 (jag har räknat på lite olika varianter) av de koldioxidutsläpp det skulle kosta att flyga Stockholm-Warszawa tur och retur.

Tidsmässigt tar det förstås längre tid än att flyga, men inte så farligt som man skulle kunna tro. Jag kliver på tåget mitt på dagen,  och kommer förhoppningsvis att kunna utnyttja det mesta av tågresan som produktiv arbetstid. Efter att ha passat på att äta middag med en vän som jag träffar alldeles för sällan (planens bonuseffekt!) går jag ombord på färjan, där jag har en hyttplats och räknar med att sova gott. Färjan ankommer nästa morgon, jag går på nästa tåg och räknar med lite mer produktiv arbetstid innan jag kommer fram till Warszawa i början av eftermiddagen och kan börja jobba på riktigt! :) Hade jag istället flugit så hade jag ju kunnat resa hemifrån samma morgon, men å andra sidan hade jag ju missat både en hel del produktiv arbetstid och middagen med min vän i Ystad då!

Prismässigt kostar resan dessvärre betydligt mer än vad flygresan skulle göra, men då har jag slagit på stort och bokat egen utsideshytt på båda båtarna. Är man mindre intresserad av att komma fram utvilad och mer intresserad av att spara pengar så kan man boka endast passagerarbiljett på färjan och komma ner i ungefär samma prisklass som flyget. Tåget är inte särskilt dyrt om man planerar resan i god tid, vilket jag ju hade möjlighet till den här gången. Börjar man räkna med sådant som att ta sig ut till Arlanda (tåget kostar 130 pix enkel väg från Uppsala, bussen något mindre) så är flyget ju inte precis gratis det heller.

Om detta experiment utfaller väl ska jag gör det till en vana att välja bort flyget på kortare resor. Kanske till och med med barnen? Det finns både tågvarianten (mina barn har hört talas om tåget som kör ombord på en färja mellan Rödby och Putgarden och är mycket taggade att få uppleva det) och bilvarianten där man kan lasta sin bil på ett nattåg och på så sätt få nattvila utan att resan saktas ned. Framför allt ska jag göra reklam för detta sätt att resa i min omgivning. För det är ju, förutom att det är miljövidrigt, rätt trist att flyga.

 Not this time, no I won't!



lördag 24 augusti 2013

Kompostera mera! Del 2

På min önskelista inför 2013 stod en varmkompost - och den önskan är nu uppfylld! Som jag tidigare har beskrivit var det en viss tröskel att ta sig över, men nu står den där till slut. En Mullbanken i trä, 2x200 l.


Äntligen har jag mitt eget jordmakeri, för att låna Bondjäntans uttyck! Jag är sjukt glad och nöjd, men jag får väl återkomma med en rapport om ifall den kommer igång, om den börjar stinka, om kommunen refuserar min ansökan... Tänk att det ska vara ett sånt äventyr att ta hand om sitt eget köksavfall!


torsdag 15 augusti 2013

Vad blir det till middag?

Om man går omkring i trädgården och rotar lite en stund före middagen så här i mitten av augusti 2013, kan man komma in med ungefär dessa ingredienser.
Det är potatis och morötter i skålen längst till höger - morötter har vi hur mycket som helst fortfarande och det är en riktig njutning att gå och plocka av dem. Oftast skickar jag barnen men egentligen gillar jag verkligen att göra det själv! :) Det är dessutom en crowd-pleaser när man har andras barn på besök. Potatisen har vuxit, och det finns en hel del kvar fortfarande, men den ger mindre skörd än vad jag hade trott. Kanske var jorden lite för näringsrik för den så att det blev onödigt mycket blast? Dessutom stoppade vi kanske inte ner sättpotatisen tillräckligt djupt riktigt (jag hade hjälp av några mer juniora trädgårdsmästare) för på några ställen har potatisarna dragits upp lite av tyngden när blasten har blivit stor och börjat luta, och då har några småpotatisar hamnat i ljuset och blivit gröna.

Vidare kan man hitta en gurka som nog inte riktigt har nåt full storlek än, men som knastrar förtjusande när man biter i den. Jag är så glad att vi har gurkor i år - förra året misslyckades jag ju kapitalt med dem! Vi har ganska många på gång också, så det känns OK att nalla lite gurka i förtid. Haricots verts har vi rejält av, vilket i sig är fantastiskt eftersom de har överskuggats av en massa blomsterkrasse och pumpa. Men när jag lyfte på all grönskan fanns det en massa fina bönor under!

Sockerärterna är inne på sista sucken nu. Dem lyckades jag faktiskt bättre med förra året. Jag tror inte att de har haft riktigt tillräckligt med plats i år, och det växer så mycket annat gojs runt att det är lite svårt att komma åt att skörda. Dessutom kanske de faktiskt är en grönsak som trivs bättre med en regnigare sommar. Vi har skördat av den ett par gånger, men förra året har jag ett minne av att vi plockade sockerärter hela tiden. Äpplena, slutligen, kommer från vårt eget träd, som faktiskt ser lite fräschare ut sedan vi fällde den enorma granen som drack upp allt vatten för äppelträdet och skymde solen (samt hängde på fasaden).

Till detta lagade jag torskfiléer som jag hittade i frysen. (De är givetvis MSC-märkta och fiskade i Barents hav, annars bör man inte köpa torsk.) De fick dra i lite smält smör med paprikapulver, salt svartpeppar och timjan och sedan stekas. Det blev riktigt gott. Äpplena blev en äppelkaka enligt min pappas klassiska recept.

måndag 5 augusti 2013

Kryddlandet

I juni var kryddlandet fortfarande lite experimentellt men en månad senare var det rejäl fart på det! Och nu är det helt övervuxet.

 Kryddlandet i juni

Kryddlandet i juli 


 Kryddlandet i augusti

Persilja och koriander självsår så tjusigt att jag räknar med att de kommer tillbaka av sig själva nästa sommar, och gräslök, mynta och timjan övervintrar förhoppningsvis. Det som kommer att behöva fyllas på är dill - men jag har ju, ähum, möjligheter att ta ta frön från årets sådd - basilika, och rosmarin, som jag misslyckades med att fröså i år. Men kanske mår de bättre av att få växa i varsin kruka brevid landet nästa år? Det blev ju lite trängre än vad jag hade förutsett!

Squash

Det blir nog något med squash i till middag... idag med! Det blir visst lätt så när man planterar squashplantor, som plötsligt blir enorma och skickar ut långa grenar i hela grönsakslandet. Jag tackar och tar emot!


onsdag 31 juli 2013

Trevligt men lite rörigt

Vi har besök av ordentliga men möjligen en liten smula fyrkantiga släktingar, och jag passar på att titta på vårt hus genom deras ögon. Det är helt klart trevligt - men ganska rörigt!


Ibland önskar jag mig en mer välordnad tillvaro: blommor som växer i raka rader, stenläggning som är platt snarare än bucklig, och ett kök som inte ständigt är belamrat av pyssel och omkringvandrande mammutpallar. Men sedan tänker jag på hur mycket arbete som skulle krävas för att få det så, och få inser jag att trevligt men rörigt egentligen passar mig rätt bra.

fredag 19 juli 2013

Oj, vilken djungel!

Det var en riktig djungel i mitt lök- och morotsland.
Det är lite utringlad pumpa från pallkragen brevid längst till vänster, schalottenlök längst till vänster i lådan fast de syns knappt eftersom all blasten har vikt sig, morötter i mitten, gul lök till höger och så en prydlig liten tagetesrad längst fram. Tagetesarna sägs vara bra mot något (vad har jag glömt, men det kan vara några flygfän eller nematoder - eller kanske pirater, vad vet jag?) men allra mest är de fina och lyser upp trädgården så jag är nöjd med att ha dem överallt.
Här är lökarna igen, nu på tork. Morötterna har vi bara börjat nalla av - jag räknar det fortfarande som gallring!

Till middag idag åt vi sallad, rätt övervuxen men ändock egenodlad, utgallrade morötter och nyplockade sockerärter. Vi fick förstås stödja upp måltiden med lite köpt material också, men det känns ändå finfint att vårens ansträngningar nu betalar sig.
Jag skördade några stackars små vitlökar också, som jag hade planterat redan förra hösten. Det var en väldigt klen skörd, men på bilden ovan syns odlingslådan där de växte, och faktum är att det måste räknas som en triumf att de fick plats överhuvudtaget, givet hur mycket squash, buskkrasse och haricots verts som också trängs där. Att man inte lär sig!

tisdag 2 juli 2013

Mattor och dammråttor!

Det har varit mycket mattor här ett tag. Det började med att jag fick ett bryt på vardagsrumsmattan, som var lortig och dessutom svår att dammsuga. Jag släpade ut eländet i trädgården och gick loss på den med både mattpiskare och trädgårdsslang. Men inte kändes den mycket renare för det. Och särskilt inte eftersom den tog lång tid på sig att torka efter den omgång jag gav den med vattenslangen - den låg ute i solen eller inne på hallgolvet och luktade lite lätt unket och alla var tvungna att kliva över den. Så då bestämde jag mig för att det var slut med eländiga syntetmattor, och beställde mig en ullmatta att ha i vardagsrummet istället. Det är naturmaterial, så dammet blir inte så äckligt, och den är korthårig så den blir lättare att dammsuga. Och har jag hostat upp en del kosing för en fin matta så blir jag mer benägen att sköta om den, sådan är man ju tyvärr.
HAMPEN Matta, lång lugg IKEA Slitstark, fläcktålig och enkel att sköta eftersom mattan är gjord av syntetiska fibrer.
Det är den här mattan, eller en liknande, som jag inte tål att se längre. Som så många andra av IKEAs produkter säljer den på att man - jag - tänker: jaja, det här är inte den perfekta mattan, men den duger så länge, tills jag hittar/har råd med den där mattan jag verkligen vill ha. Så spär man på slit- och slängmentaliteten; och eftersom man är fullt medveten om att mattan bara ligger där tills vidare, så man ingen relation till den och är inte särskilt noga med att ta hand om den.

Hela historien med syntetmattan fick mig förstås att fundera på om vi har några andra läbbiga mattor någonstans. Och min slutsats blev att vi har rätt lite mattor över huvud taget. I barnens rum har vi IKEA-mattor, men det är trasmattor och vi är ganska noga med att vädra dem när vi städar rummet och tvättar dem även i maskin då och då. Men i badrummet insåg jag att vi har en läbbig syntetmatta till! Den är visserligen inte särskilt lortig, eftersom man tvättar badrumsmattor med jämna mellanrum. Men då är det inte heller bra!

Det är nämligen så att när vi tvättar plastmaterial i tvättmaskinen (t ex fleece) sköjer vi ut pyttesmå plastpartiklar som inte fångas upp i reningsverken utan fortsätter rätt ut i havet där de ackumuleras (läs t ex här). Barnens fleecetröjor har jag inte särskilt dåligt samvete för, eftersom jag tvättar dem ca en gång i halvåret, men en badrumsmatta som man tvättar varje gång man städar badrummet.... nja, det känns inte OK! En fleecetröja kan enligt rapporteringen avge 1900 plastfragment per tvätt - nu är inte mattan av fleece utan av polypropen, vilket potentiellt skulle kunna vara bättre. Eller sämre. Ett plastmaterial av samma typ är det dock. Badrumsmattan är därmed också på väg ut och kommer att ersättas av en hemvirkad trasmatta! Ett lagom hobbyprojekt att ägna sina TV-kvällar åt, och eftersom materialet är remsor av våra utslitna kläder kommer jag att kunna tvätta den hur många gånger som helst utan dåligt samvete. Och lite varmare, dessutom: syntetmattan tål bara 40 grader och man kan ju fundera på ifall det verkligen tar kål på badrumsbakterierna.

När jag ändå hade huvudet fullt av mattor råkade jag köpa en trasmatta att ha i köket på loppis häromsistens. Den är riktigt stilig, tycker jag, är fullständigt o-syntetiskt så vitt jag kan bedöma, och gör att köket ser mer inbott ut. Dessutom kan den skydda vårt lite illa åtgångna köksgolv en smula. Vi har planerat att slipa och lacka om det, men det blir tidigast i höst. Och mattan blev min för det facila priset av 40 kr. Vilket innebär att med en gratis (hemmagjord) badrumsmatta, en tjusig men billig och begagnad köksmatta och en dyr och fin ullmatta till vardagsrummet går jag nästan jämt ut ekonomiskt jämfört med om jag hade köpt halvdyra syntetmattor till alla tre rummen istället. Dock inte jämfört med IKEAs billigaste. Men dem tänker jag aldrig mer köpa!

För övrigt var ett av mina nyårslöften inför 2013 att bli mer medveten i min konsumtion av möbler och bruksvaror och inte bara när det gäller mat och kläder. I mattfrågan tänker jag i o m detta ge mig själv godkänt.

måndag 1 juli 2013

Nu är det dags igen!

Vi har precis frostat av frysen så vi är redo att börja fylla den igen inför nästa vinter! Ekorrgenen i mig hurrar och applåderar. Vi har redan fått in några små påsar med förvälld egenodlad spenat och nån med basilika. Och idag har vi som synes plockat fläder att göra saft av, liksom säsongens första blåbär och kantareller.

tisdag 25 juni 2013

Hurra, det växer!

Jag här äntligen sommarlov och ägnar ganska mycket tid åt att trampa omkring i trädgården och mysa. Det mesta växer, och det är inte särskilt mycket arbete som "måste" uträttas, utan jag gallrar lite här, rensar lite ogräs där, gödselvattnar lite, plockar några sallads- eller spenatblad och några rädisor och tjuvar några tomatplantor. Det är både vilsamt och tillfredsställande.


I år blir det nog vinbär på buskarna! Allihop verkar ha hämtat sig från förra årets olika flyttar, och växer tjusigt på sitt nya ställe. Jag ska se till att gödsla lite mer på dem till nästa vår bara. Det gäller för övrigt den sorgliga lilla rabarbern också. Vi har ett mycket litet fläderträd som dock inte verkar ha klarat flytten - och vintern - så bra. Jag har grävt bort alla maskrosor och lagt en liten stenring kring det i förhoppningen att det ska bli flädern som får det vatten och den gödning jag lägger dit, snarare än maskrosorna. Kanske kanske kan man hoppas på att dess klena växt ovan jord beror på att det lägger alla sina krafter på att utveckla justa rötter under marken? I alla fall blir det nog till att nalla fläderblom på allmänningen, eller tigga av grannarna, i år igen. Vi blir långt ifrån självförsörjande.


Äpplen verkar det dock bli, trots min oro för bibrist. På båda träden. Jag är förtjust!


Och i vissa av trädgårdslanden flödar det över, här av morötter, schalottenlök och gul lök. I vissa andra flödar det - hmm - lite mindre. Särskilt spenaten har tydligen inte fått ordentligt med näring. Den har gått i blom lite varstans. Men lite jordgubbar verkar det bli ändå, och purjolök, två gurkplantor, två squashplantor (som det går desto bättre för), sockerärter, brytbönor och vitlök. Så man ska väl inte klaga! Bara komma ihåg att gödsla ännu bättre nästa år.


Slutligen ville jag visa en bild på min fina tagetes som blommar allt vad den orkar. Jag och barnen har petat ner tagetes överallt i landen och blomkrukorna, men det är den här, som bor med tomater och paprika på trädgårdens soligaste plats, som verkar allra belåtnast.

onsdag 19 juni 2013

Besök ditt bibliotek

Johan Tells sätt att rädda världen #55 är att använda biblioteket. Det gör jag inte så ofta (har ju hela huset fullt av böcker!) men nu hade jag och 6-åringen precis läst ut en jättebra bok och ville bara ha mer. Till all lycka finns det tre böcker till om samma karaktärer, men de hade inte jag, så jag gick till stadsbiblioteket och frågade efter dem. En hade de tillgänglig men de två andra blev de tvungna att skicka efter från ett stadsdelsbibliotek. Jag tog några andra barnböcker så länge.

 

Det är lika bra att de blev tvungna att beställa böckerna, för jag tänker att halva poängen med att låna barnböcker på biblioteket är att man introducerar sina barn till det fantastiska bibliotekskonceptet. Så då kan vi gå dit igen nästa vecka, när sommarlovet har börjat, och låna de beställda böckerna och så kan barnen få välja lite böcker själva också. Lite semesterläsning åt mig själv ska jag nog också låna!

Jag har väldigt positiva minnen från min barndoms bibliotek, dit mamma eller pappa brukade ta med oss en kväll var tredje vecka eller så för att vi skulle få låna böcker. Sedan fick vi börja gå dit med skolan, och när jag väl började i den skola där biblioteket fanns (högstadiet), var jag där i princip dagligen. Under mina år som student utnyttjade jag biblioteket mindre (eftersom jag ägnade mina dagar åt att läsa kurslitteratur) och som småbarnsmor har jag väl ... liksom inte hunnit så ofta. Men nu är jag tillbaka på spåret. Biblioteket är ju liksom
1) Gratis folkbildning
2) Lika tillgängligt för alla på samma ort (i en större stad som Uppsala är det ju fantastiskt välsorterat, men jag inser förstås att det inte är samma dans på rosor om man bor i glesbygden)
3) Underhållning i form av böcker, tidningar, film och ljudböcker
4) En ostörd plats att läsa, fundera eller bara sitta och vila sig
5) På stadsbiblioteket här finns det till och med ett lekrum på barnavdelningen - mycket välbesökt på vintern!
6) Kulturevenemang som föreläsningar, och sångstunder för barn.

Detta är förstås alltför värdefullt för att få urholkas. Både miljömässigt och ur demokratisynpunkt. Så ni som har ett bibliotek i närheten: använd det!

söndag 16 juni 2013

Gallrar morötter

 Det är ett eländigt jobb eftersom det går ut på att dra upp små plantor som man själv först entusiastiskt har sått, och sedan ivrigt hejat på när de har börjat växa. Dessutom får man ont i ryggen av det eftersom man står dubbelvikt. Men man ser åtminstone skillnad på bilden nedan, som är tagen när jag hade tagit mig igenom den första fjärdedelen. Jag passade på att gallra bort en del sniglar och snäckor också, när jag ändå höll på liksom. Och ett gäng myggor. Morötterna flankeras annars av gul lök på ena sidan och schalottenlök på andra, men jag har förstås glömt vilken som är vilken. Dock har jag - vis av förra årets misstag - faktiskt skrivit upp det. Så det så!

Jag har annat som också behöver gallras, men min rygg sa tydlig att den inte var intresserad av att gallra mer idag. Det får bli en annan dag.

tisdag 11 juni 2013

Pionen

Den är ju rätt snygg sedd på avstånd. Då ser man inte att det krälar myror på den. Och så behöver man inte tänka på att den börjar sloka vid första regnväder, och att när den väl har blommat över ser den mest dyster ut.
 

Finns det något snällt man kan göra för pionen för att den ska slippa myrorna och bli lite käckare? Den kanske vill ha lite gödsel eller mer vatten, mindre vatten, skönsång eller tårta på sin födelsedag?


söndag 9 juni 2013

Vem är vem?

Vi har massor av koriander och persilja som har självsått sig i och ikring förra årets kryddland. Särskilt verkar de trivas i springorna i vår tämligen medtagna stenläggning! Så jag har gått och grävt upp dem lite då och då och flyttat över dem till min nyanlagda kryddkrage.  

Tyvärr är de ganska lika varandra när de är små så jag har inte riktigt vetat vilka som är vilka och har planterat dem lite i oordning när jag har flyttat över dem till det nya stället. Men nu tror jag att jag har lyckats sätta persilja på en sida och koriander på den andra i alla fall.


Överhuvudtaget är jag mäkta belåten med kryddträdgården. Det är så lyxigt att ha den, och det mesta som växer där är flerårigt så det blir mest en fråga om att hålla efter den lite och låta den snurra på själv från år till år. Det är gräslök längst till höger i bild och timjan framför den, sedan mynta och plats för rosmarin som är sådd men som inte har kommit upp ännu. En lång rad med dill i mitten, och sedan persilje/koriander-röran längst till vänster.



lördag 8 juni 2013

Friluftsliv!

Man har ju liksom lite annat att göra än att blogga så här års! Dels är det fullt ös på jobbet med allt som ska hinnas färdigt före semestrarna, sedan är det planeringsdagar på dagis, besöksdagar i skolorna och dyl, och på kvällar och helger är det avslutningar och kalas i långa banor. Och när man äntligen är hemma behöver man ju vila sig lite.... och jobba med trädgården!

Men jag bjuder i alla fall på en bild av mina utflyttare - nästan alla tomater och chili har flyttat ut till sin sommarplats vid söderväggen, tillsammans med citronträdet och en kronärtskocka. Det blev inte lika många plantor som förra året men å andra sidan har de hunnit en bit längre nu än motsvarande tid förra året. Jag är fortfarande i lärandefasen!


En chiliplanta som redan blommar får stanna inne ett tag till. Den står så bra där den står och känns lite ömtålig. Och några till håller fortfarande på att avhärdas.



torsdag 30 maj 2013

"Din trädgårdsmästare håller på att dö"

Så står det på ett brev jag precis fick från Naturskyddsföreningen. Där kan man f ö vara med, det kostar 30 kr/mån för hela familjen. Månadsgivare kan man också bli, men även om man bara vill vara just medlem så bidrar man till Naturskyddsföreningens arbete eftersom deras kraft som påtryckare vilar delvis på att de har ett brett stöd (och delvis på att de har expertis).

Det där om trädgårsdsmästaren handlar förstås om bina. Det nojjade jag över förra året också. Och då blev det mycket riktigt en väldigt sparsam äppelskörd. Men nu hoppas jag att det mest berodde på att jag beskar träden klantigt. I alla fall använder vi förstås inga gifter i trädgården här, och vi gör så gott vi kan för att locka dem till oss: fri tillgång på maskrosor, tidiga penséer, krokusar, scilla, lavendel och syrener. Dessutom har vi ett vedlager - som ingen någonsin tar nån ved ur eftersom vi inte eldar - under tak, där vildbin skulle kunna bo om de hade lust.


Det här kortet tog jag för någon vecka sedan, nu har äppelträden nästan blommat över. Och om det verkligen är så att trädgårdsmästaren håller på att dö så är det nog kört för pollineringen nu. Så vi får se om det blir några äpplen i år....


Ett tag stod jag faktiskt tillsammans med min lilla dotter och bevakade ett av äppelträden, för att se om det skulle komma några bin.... och efter en stund dök det upp ett! Jag skyndade mig att fota det innan det flög sin kos igen. Och några till har vi faktiskt sett - men jag har intrycket att man egentligen ska höra hela trädet surra när det blommar? Så ser det verkligen inte varit här!


Min senaste önskedröm är därför bikupor. Det finns kurser man kan gå för att lära sig biodling (tyvärr är de, i alla fall här i stan, förlagda till kl 8.30 på lördagmorgnar vilket nog passar morgonpigga pensionärer bättre än morgontrötta småbarnsföräldrar) och förutom att göra en insats för att bevara en hotad art skulle det vara en tjusig bieffekt (ha ha) att kunna producera honung till husbehov. Men kanske är det orealistiskt att tro att man ska kunna ha bikupor på en villatomt i ett bostadsområde?