Hösthets

September är årets hetsigaste månad. När jag tittar tillbaka i bloggen minns jag att det var precis lika illa förra året - mina inlägg är frekventa och rätt speedade i tonen i september och glesar sedan ut och blir tämligen utmattade i oktober. Det är inte bra, eftersom det illustrerar att jag beter mig precis likadant i resten av mitt liv. Jag hetsar igång hösten och behöver sedan hela oktober och november för att återhämta mig inför nästa rush i december. Jag skulle vilja ha ett lite jämnare tempo, och framför allt tid att återhämta mig även under de mera hektiska perioderna, så att jag inte blir så där speedad. För när jag är speedad är jag en rätt usel förälder, och när energin tar slut blir jag både deppig och en ännu sämre förälder!

Men första steget är i alla fall att bli medveten om det hela. Och efter en rejäl sammandrabbning med min sexåring igår, började jag fundera över om det inte (igen) är min stressnivå som driver fram hennes tjurskallighet och ilskeutbrott. Och givetvis är det det. Så med viss sorg i själen började jag rannsaka hur kort tålamod och kort stubin jag har haft de senaste veckorna, hur lite humor och distans jag har kunnat uppbåda över tillvarons normala jävlighet, och hur mycket stress och bråttom-bråttom jag har överfört på barnen. Det var inte lite det.

Dessutom är början på hösten egentligen min absoluta favoritårstid. Men jag har knappt hunnit njuta av den alls. Det är ju annars en sån sak som man alldeles utmärkt kan dela med en 6,5-åring och en 5-åring. Så idag när jag hämtade på dagis och skola tog jag med en hink och föreslog för barnen att vi skulle cykla en omväg och plocka lite nypon. Det var de pepp på, så vi fick en skön eftermiddag med utevistelse och tillsammanshäng, både medan vi plockade och medan vi rensade. Och i vinter ska vi göra den fenomenala nyponsoppan från Söta saker. Här berättar hon hur man torkar nyponen också.

Och framför allt lovar jag att försöka minnas den här känslan. Det är inte så illans bråttom med allting jämt. Det är ju faktiskt här och nu som är det viktiga. Nyponsoppa kan man köpa i affären om man inte vill göra egen, det är inte huvudsaken, utan det viktiga är utevistelsen, det gemensamma projektet och den otvungna kvantitetstiden. Kvalitetstid är inget att sträva efter när det gäller barn. :)