tisdag 19 februari 2013

Mera dammråttor

I dagens DN står det om vad vi redan visste, och vad jag skrev om häromdagen också, nämligen att damm är farligt pga dess kemikalieinnehåll. Det nya nu är att forskningen börjar antyda att bromerade flamskyddsmedel, ftalater etc kan ha samband med svåra sjukdomar som diabetes typ 2 och cancer. Det är intressant, och på tiden att det undersöks och debatteras.

Med forskning i allmänhet, och medicinsk forskning i synnerhet, finns det nämligen ett allvarligt problem som man bör vara medveten om: Det är att saker anses ofarliga tills det har bevisats att de är farliga - vilket bland annat för med sig att så länge ett samband är obeforskat så anses det inte finnas: t ex heter det ju på fackspråk inte "substans x är ofarlig" utan "det har inte visats att substans x skulle vara/är (formuleringen är viktig här!) farlig".

Det kan ju betyda antingen att man har forskat allt man kan på substans x men inte lyckats visa att den är skadlig - eller så kan det betyda att man inte har forskat alls på huruvida substans x (t ex i kombination med substans y) är farlig (för människor, eller ens möss)! Detta lämnar ju diverse kryphål för cyniska inspel, så att man t ex kan avstå från att forska på vissa lönsamma substanser.

Nästa problem är vetenskapsteoretiskt: vetenskap är alltid, och måste vara, preliminär. Det vill säga, om min hypotes är att damm med substans x orsakar diabetes, och jag har två grupper av människor där den ena har utsats för damm med substans x och den andra inte har gjort det, och de som utsätts för dammet får diabetes i högre utsträckning än de som inte utsattes för det, kan jag konstatera ett samband mellan diabetes och dammet. Men så gör man inte, eftersom det vore vansinnigt oetiskt att exponera folk för något man har som hypotes är farligt (utan hypotes går det dock bra; det är ju därför våra hus är fulla med "substans x", dvs valfritt potentiellt hälsovådligt miljögift). Dessutom vore det svårt att "isolera" kontrollgruppen, för hur ska vi kunna kemikaliesanera dem från substans x under så lång tid att det slår igenom i testet (dvs helst från födseln till övre medelåldern då diabetes typ 2 oftast slår till).

Alternativt försöker vi alltså göra experimentet "baklänges" istället: vi har en grupp människor som har fått diabetes, och en kontrollgrupp av människor som inte har fått diabetes, och dessa två grupper är stora, samt lika på diverse andra variabler så att vi kan kontrollera för möjliga faktorer så som ålder, kön, genetiska förutsättningar, kosthållning, över-/undervikt, etc. Då kanske vi kan komma fram till att den grupp som fick diabetes exponerades för mer damm (kanske genom regelbundna mätningar hemma hos dem under lång tid?) med substans x i. Men då är det fortfarande svårt att veta
1) att det verkligen var dammet med substans x som orsakade diabetes (det kan ju vara något helt annat, som ingen har tänkt på och som jag därför inte har kontrollerat för); och
2) exakt hur dammet i så fall skulle orsaka diabetes.

Kunde jag däremot påvisa att trots skillnader i exponering för dammet och skillnader i diabetesförekomst så fanns det ingen samvariation däremellan så kan jag förkasta hypotesen och provisoriskt låta damm med substans x vara ofarligt - med avseende på just diabetes. Och det här är den springande punkten: för att kunna uttala sig om någots farlighet, måste man forska på just det. Även om substans x visar sig inte ge upphov till diabetes, kan den ju fortfarande tänkas ha samband med bröstcancer. Eller nån annan cancerform.... Eller astma. Ni fattar! Dessutom måste vi lita på att vetenskapen är självreglerande, så att de studier som publiceras (och finansieras!) verkligen är väl genomförda, t ex med avseende på tidsrymd i vårt exempel.

Den politiska debatten, och även media, borde alltså skaffa koll på följande:
1) all forskning är provisorisk, och gäller bara tills vidare, dvs tills vi vet mer; och
2) forskning är specifik och oftast underdeterminerad, dvs forskningsresultatet "exponering för damm med substans x samvarierar inte med diabetes i den här studien" bör inte ge upphov till rubriken "Substans x ofarlig". För den kanske orsakar något annat? Eller ger diabetes om man får i sig den via födan men inte om man andas in den som damm?














Karl Popper: all kunskap är provisorisk.

2 kommentarer:

  1. :) Härligt att du fösöker skapa ordning i kaoset. Visst vore det underbart om fler människor kunde närma isg tanken på att kunskap bara är provisorisk. Eller som Nagharjuna ibland blir citerad " Jag kritiserar din åsikt utan att sjäv ha en" Är dt frihet kanske? Får avsluta med att flika in ett samtal som Grävling och Korpen har i "Zenmästaren Korpen" an Robert Aitken.

    Efter en lång tystnad yttrade sig Grävling en kväll och frågade; "Finns det en kraft utanför mig?"
    Korpen sa: "Fängslad"
    "Hur kan jag bli fri?" frågade Grävling.
    "Ta inte marken för given", sa Korpen

    :)

    SvaraRadera
  2. Ursäkta jag tror det kommit in lördagsgodis i mitt tangentbord så det blir lite konstigt.

    SvaraRadera