Det där om trädgårsdsmästaren handlar förstås om bina. Det nojjade jag över förra året också. Och då blev det mycket riktigt en väldigt sparsam äppelskörd. Men nu hoppas jag att det mest berodde på att jag beskar träden klantigt. I alla fall använder vi förstås inga gifter i trädgården här, och vi gör så gott vi kan för att locka dem till oss: fri tillgång på maskrosor, tidiga penséer, krokusar, scilla, lavendel och syrener. Dessutom har vi ett vedlager - som ingen någonsin tar nån ved ur eftersom vi inte eldar - under tak, där vildbin skulle kunna bo om de hade lust.
Det här kortet tog jag för någon vecka sedan, nu har äppelträden nästan blommat över. Och om det verkligen är så att trädgårdsmästaren håller på att dö så är det nog kört för pollineringen nu. Så vi får se om det blir några äpplen i år....
Ett tag stod jag faktiskt tillsammans med min lilla dotter och bevakade ett av äppelträden, för att se om det skulle komma några bin.... och efter en stund dök det upp ett! Jag skyndade mig att fota det innan det flög sin kos igen. Och några till har vi faktiskt sett - men jag har intrycket att man egentligen ska höra hela trädet surra när det blommar? Så ser det verkligen inte varit här!
Min senaste önskedröm är därför bikupor. Det finns kurser man kan gå för att lära sig biodling (tyvärr är de, i alla fall här i stan, förlagda till kl 8.30 på lördagmorgnar vilket nog passar morgonpigga pensionärer bättre än morgontrötta småbarnsföräldrar) och förutom att göra en insats för att bevara en hotad art skulle det vara en tjusig bieffekt (ha ha) att kunna producera honung till husbehov. Men kanske är det orealistiskt att tro att man ska kunna ha bikupor på en villatomt i ett bostadsområde?
Man hör verkligen skrämmande lite bin och humlor i frukträden nu för tiden. Jag tycker det har minskat drastiskt bara på de senaste åren. Jag får en otäck känsla i magen när jag tänker på det och vad vi gör med vår planet....
SvaraRaderaVi har också funderat på bin.... i många år....börjar väl bli dags att verkligen ta tag i det nu. Dels för pollineringen och dels för att vi äter ganska så mycket honung.
Gör't! Enligt mitt envisa bi-googlande så brukar man t o m kunna få tillstånd att ställa kupor på kommunal mark om man ansöker - det är ju liksom ett allmänintresse att det finns bin... Vår tomt ligger inklämd bland andra hus, men grannen, vars tomt dessutom är betydligt större, har en gräns direkt mot skogen. Så kanske kan jag börja förhandla med dem om att få ställa en bikupa längst bort på deras tomt! :) Dealen med att ha bin i tättbebyggt område verkar annars vara att kupan ska vara vänd mot en vägg så att bina flyger uppåt istället för rakt fram, då stör de inte grannarna.
SvaraRadera