Tomaterna

I helgen som var knäppte plötsligt frosten till, så jag bestämde att tomaternas stund var kommen.

 

Med viss sorg i hjärtat skördade jag alla de stackars gröna tomaterna och la på en hylla i förrådet i hopp om att de kan eftermogna. Själva tomatplantorna hamnade på komposten.

Idag såg det ut så här på hyllan i förrådet:

 

Några av den gula sorten har börjat gulna! Det känns hoppfullt. I förrådet står också flera burkar äppelmos och en korg full av schalottenlök, så trots att det egentligen inte är nåt matförråd så blir det lite matförrådskänsla där. Några vinflaskor och (köpe-)potatispåsar får också plats bland trädgårdsmöbler, skidor och pensionerade barnvagnar. Samt frysboxen som ikväll ska fyllas med lokalproducerat ekologiskt kött - åtminstone hoppas jag att det blir ikväll, bonden har ändrat sig om när han kommer ett par gånger. Men man kan ju förstå att det är mera logistiskt krångligt att direktförsälja sitt kött än att bara köra iväg sina djur till slakteriet och sedan låta andra, opersonliga, distributionskanaler ta över. Så jag har inga problem med att vara flexibel med avseende på leveransdatum.

 

Några tomater som jag skördade före frostknäppen ligger på en hylla i skafferiet och verkar också mogna så sakteliga. Fast det är inget riktigt svalskafferi utan bara ett vanligt köksskåp så förmodigen går det bättre för de tomater som hamnade ute i förrådet.

Att elda för kråkorna

 

Vi eldar här hemma ibland, men tyvärr mest för kråkorna. Kakelugnen är mer snygg än praktisk. För att få upp ett drag i den behöver man inte bara ha askluckan nedtill öppen och alla ventiler i hela huset öppna, man behöver också ett fönster på glänt eller rent av verandadörren uppställd. Och det blir det ju förstås inte varmare av.... 

Sotaren har förklarat för mig hur termodynamiken funkar så jag har hygglig koll, tycker jag, men saken måste vara att vi har för mycket undertryck i huset. Problemet är nämligen inte ens främst att man behöver ställa upp ett fönster för att få igång brasan (om det är tillräckligt kallt ute så kan man stänga när det väl har kickat igång för då stiger röken ut genom skorstenen precis som det är tänkt), utan problemet är istället att när man väl har eldat klart, och inte kan stänga spjället eftersom man är rädd att få in kolmonoxid då, så gör undertrycket i huset att kall luft dras in genom skorstenen så fort kakelugnen har svalnat. Och då vaknar man till ett hus som stinker rök.

 

Om det bara vore fråga om "mysfaktor-eldning" skulle jag ju inte ha en kakelugn utan en öppen spis eller braskamin, och är det fråga om uppvärmning så borde jag ju elda morgon och kväll under den kalla årstiden så att skorstenen inte blir kall. Men jag vill så gärna inbilla mig att jag bor i ett gammalt trähus på landet, att jag lätt glömmer bort att jag egentligen bor i ett (illturkost!) modulhus byggt på 90-talet, i ett välbeställt villaområde. För uppvärmning finns det både golvvärme som drivs med kommunal fjärrvärme, och en frånluftsvärmepump (det är möjligen den som har löpt amok och åstadkommer det överdrivna undertrycket, vi ska få den kollad för jag kan tänka mig att 20 år är en rätt rimlig förväntad livstid på såna), så kakelugnen är ju mer kosmetika än behov; som den funkar nu gör den förmodligen vår uppvärmning dyrare snarare än billigare. Men det hindrar inte att jag VILL att den ska funka ordentligt. 

Och dessutom vill jag installera solceller på södergaveln.... :) Jag menar, apropå självhushållningsmateriel som jag egentligen inte behöver.

 

Åtminstone har jag äntligen lyckats loppa ihop en stilig gjutjärnsgryta att ha veden i. Jag föreställde mig visserligen en kopparkittel (måste ha varit hemma hos nån som hade ved och eldningsdon i en kopparkittel för inne i mitt huvud var det väldigt tydligt att det skulle vara en sådan) men den här är ändå en avsevärd förbättring jämfört med att ha sin ved i Ikea-kassar bakom soffan, som vi har haft hittills. Om jag skulle råka få tag i en kopparkittel senare så går det dessutom bra att olja upp gjutjärnsgrytan och använda den till matlagning. Så den kändes klart värd sina 50 riksdaler!

Kass på mat - matkasse?

Jag är ingen stjärna på att laga mat. Men kan ändå tycka att det är rätt trevligt att göra det, och kul när man lyckas. Det som däremot inte är kul är att behöva bestämma sig för vad man ska äta när man är trött, stressad och hungrig. Därför bestämde jag mig för att prova Linas matkasse.

 
Den här veckan innehåller den en fiskrätt (spätta med dill och tomatsås, den var god tyckte jag men barnen vägrade smaka på den utan nöjde sig med ärtorna och riset som var till), en vegetarisk pastarätt, en gryta med nötkött, en rätt med kalvfärs och en med korv. Man kunde ha haft lite mindre kött kanske, och så är det mindre ekologiskt än vad jag själv skulle ha valt. Men det är rejält med grönsaker och fräscha råvaror såvitt jag kan bedöma. Jag får väl återkomma med en utvärdering om några veckor.