Grönsaksodlingen 2013: utvärdering

År 2013 byggde vi ut vår hobbyodling rejält. Från att ha haft en stor odlingsbädd, en rätt misslyckad låda och några rabatter skaffade vi ett nytt kryddland, två halvstora nya odlingsbäddar och varsin halvkrage till barnen att odla i. Liksom förra året kompletterade vi med stora krukor för tomater, chili och paprikor.

Här är utvärderingen av årets odlingar:
- Halloweenpumpa: funkade bra men tog onödigt mycket plats för något som ändå bara ska vara dekoration. Vi behöver nog bara en sån nästa år.
- Morötter: funkade också bra och var en riktig glädjespridare. Jag kommer att satsa på samma system men kanske ännu mer morötter nästa år. Vi åt de sista i oktober, efter att först ha nallat av gallringsexemplaren från juli och sedan skördat av dem hela augusti och september.
- Gul lök och schalottenlök: Båda fungerade bra och räckte november ut, och faktiskt hittade jag några lökar till i förrådet bara häromdagen.
- Vitlök: det blev mkt lite av min vitlöksodling, trots att det var utsädesvitlök. Nu i höstas stack jag bara ned klyftorna från en Ica-vitlök, så mycket sämre kan det ändå inte bli! :)
- Potatis: det blev ganska mycket potatis, men det skulle vi ju kunna odla nästan obegränsat av ifall det fanns plats. Den åt vi av allteftersom den blev färdig, mest i augusti. Förutom att den var god var den något av en crowd pleaser att skörda. Barnen tyckte mycket om det.
- Rödbetor: blev inte så mycket i år men är en trevlig och tacksam grönsak att odla. Vi började ta av dem sent och åt de sista i november.
- Blomkål, broccoli, fänkål och rotselleri: alltihop totalfloppade. Jag klurar på en kålbur med nät till nästa år så kanske vi kan få ha några ifred från fjärilarna.
- Palsternackor: Gav hyggligt, skördades sent (vi lämnade till och med några till i vår) och är goda i soppa.
- Purjolök: Floppade igen (liksom förra året). Men jag täckte två med löv och lät dem stå kvar i landet till i vår. Jag tror att jag kanske sår dem för sent?
- Spenat: gick av ngt skäl bra i barnens pallkragar men inte i den stora. Där gick den bara i blom! Men å andra sidan har den fröat av sig och börjat växa nu i höst, så kanske kommer den igång igen tidigt i vår. Jag gjorde en (snäppet för sen) höstsådd i en annan odlingsbädd också, så tidig vårspenat blir årets experiment.
- Rädisor och sallad: Rädisorna blev snabbt förvuxna och gick i blom, samma för salladen. Kanske blev våren och försommaren lite för varm lite för snabbt? Jag sådde en senare sort sallad också som det inte blev nåt särskilt av.
- Tomater: Jag hade två sorter, en trevlig gul och en trist röd. Eftersom sommaren blev varm hann de torka ut lite medan vi var på semester, men kom igen när vi kom hem och började vattna. När frosten nöp till i september hade vi fortfarande ganska mycket tomater och blommor, så jag lyfte in alla krukorna i huset - och skördade de sista stackars tomaterna dagen före julafton! Jag provar att övervintra två plantor av den gula sorten, som ett experiment.
- Chili och paprika: Som tomaterna. Jag provar att övervintra några av dem också.
- Sockerärter: gick det inte lika bra för i år som förra året, det hade det nog lite för trångt. Men ett par middagar räckte de till.
- Haricots verts: växte otippat bra! Vi la ett gäng i frysen och åt för någon vecka sedan.
- Squash och gurka: levererade fantastiskt bra! Vi hade två gurkplantor och mer hade vi nog inte hunnit äta upp. Squash hade vi bara en, och det räckte.
- Jordgubbar: passade på att vara som finast när vi var bortresta i år. Jag har givit dem lite TLC nu i höstas, delat dem, klippt bort revor och döda bitar, planterat om dem osv. De ska få en liten nätbur också, annars äter fåglarna upp dem.
- Äpplen: fick vi massor av i år! Vi har bara två träd, men båda levererade.
- Vinbär och krusbär: blev ingenting i år heller. De svarta trodde jag skulle komma, och blev lite besviken över, men jag tror det var för torrt. De röda vinbären och krusbären hade jag inga förväntningar på eftersom jag hade planterat om dem. Men nästa år, då ni! :)

Inför nästa säsong tänker jag mig att vi inte kommer att få plats med fler odlingsbäddar (eller rättare sagt, om jag vill bebygga hela gräsmattan kommer jag att behöva ta det stegvis), men däremot behöver vi ett bättre system för tomaterna. I somras blev det torrt för dem, och de kom trots det fina vädret igång med både blomning och tomatmognad sent. Min plan är därför att satsa på några odlingslådor eller kanske varmbänkar på hjul, som kan tas fram och odlas i och sedan tas undan under vintern. Jag vill också täcka bänkarna med fönster så att de kan ge lite växthuseffekt i början av säsongen. Poängen med detta vore främst att förlänga tomatsäsongen lite och att ge tomaterna extra utrymme för rötterna så att de inte blir så känsliga för torka.

Konsumtion och det ekonomiska systemet

Det här med konsumtion är ju något som jag funderar över återkommande. Vårt ekonomiska system är byggt på att vi shoppar, shoppar, shoppar,  och så jobbar, jobbar, jobbar för att ha råd med det. En vanlig dag nämner ekonomiekot hushållens köpkraft som det som stimulerar eller bromsar samhällsekonomin, och är det inte vårt eget shoppande det gäller så är det amerikanernas, kinesernas eller grekernas. På samma tema skriver Ola Wong, som ofta är läsvärd, om konsumtionshetsen i Kina, en relativt ny marknadsekonomi, och om hur varorna vi köper är gjorda för att inte hålla.

På individnivå kan man ju försöka dra det här systemet vid näsan, förstås, genom att konsumera det man verkligen behöver på ett genomtänkt vis och avstå från resten samt genom att självhushålla efter bästa förmåga. Men att kunna självhushålla, ens lite grann, är inte givet för alla. Det kräver plats, och intresse, och inte minst tid. Även att konsumera genomtänkt, smalare men vassare liksom, kan vara svårt för den som lever inom mycket tighta ekonomiska ramar. Även om det blir billigare i längden att köpa färre saker av bättre kvalitet kräver det kanske en kontantinvestering som man inte har råd med. För att ta mitt favoritexempel, vinterskor, så kan jag välja att köpa ett par billiga som förhoppningsvis håller mina fötter varma den här vintern men sedan går sönder, eller ett par dubbelt så dyra som förhoppningsvis håller i flera år. Men det valet är inte ett val för alla, eftersom alla inte har råd att betala de dyra skorna ens om de blir billigare i längden.

Men, den viktiga frågan att ställa sig här är ändå vilka av mina handlingar som jag skulle vilja "ha upphöjda till allmän lag" (Kants kategoriska imperativ), dvs: skulle systemet hålla om alla gjorde samma val som jag? Alla samhällssystem tål en del free-ridande, alltså att några utnyttjar systemet utan att bidra till det, men om det blir för många free-riders brakar systemet ihop. I vårt fall behöver vi nog acceptera att det finns flera nivåer, och att debatten rör sig på flera nivåer: på den omedelbara nivån skulle Ica inte sälja några tomater om nästan alla odlade sina egna tomater. Då skulle dels de storskaliga tomatproducenterna gå i konkurs (eller diversifiera), och dels skulle den som inte odlar några egna tomater, eller som misslyckades med alla sina tomater ett år, inte kunna få tag på tomater. Möjligen skulle samhället/marknaden då anpassa sin tomatdistribution (eftersom några av hemodlarna antagligen får ihop mer tomater än de själva behöver), för mänskligheten är rätt flexibel för sådana här förändringar. Men tänk om det inte bara gäller tomater utan ... allt? Då skulle vi kanske hamna i ett system där stormarknader inte längre behövs i samma utsträckning, utan där vi kan gå tillbaka till marknader och specialiserade småbutiker (och så ser det ju fortfarande ut på många håll, även i Europa). Vore det så farligt? Nej, kanske inte, men samhället skulle behöva anpassas därefter. I andra europeiska länder där man jobbar med med småskalighet är det ju ofta någon - en hemmafru - som är hemma på dagen och som hinner gå på marknaden och köpa dagsfärska grönsaker.

Om vi höjer analysen till den globala marknaden i stort så är det vi i-landsmedborgare som är free-riders. Det är förstås inte så enkelt, eftersom fattigare länder t ex inte skulle kunna exportera sina råvaror om inte vi efterfrågade dem. Men samtidigt kvarstår faktum att planeten skulle palla ett bra tag till ifall alla levde som man gör i .... Senegal. Men inte om alla levde som vi gör i Sverige. (Och det är detta vi ser i Kina - en medelklass som börjar leva som vi. Det kan man inte missunna dem, men det är ett jättehot mot planetens överlevnad, för det finns inte plats för så många free-riders.) Hans Rosling förklarar detta på ett tjusigt och underhållande sätt ("Child survival is the new green". "Do it well and get used to it").

Min slutsats - som förstås bara är preliminär, detta är komplicerade saker - är att vi i den rika världen MÅSTE backa. Att backa till viss självhushållning och lite mindre Ica Maxi-kultur är första steget och behöver inte ens medföra någon standardsänkning för vår del; tvärtom skulle vi kunna få det vi njuter så mycket av i medelhavsländerna. Minskad konsumtion ger mindre kostnad, som ger mer fritid att lägga på att välja (begränsad) konsumtion som vi kan stå för. MEN, här är det stora problemet: i dagens svenska system ger inte mer pengar mer fritid. Mer pengar ger bara mer pengar, på hög, för dem som redan har det helt OK. Och alla politiska partier (utom miljöpartiet, bless them!) driver olika varianter på arbetslinjen. Missförstå mig rätt här, jag är absolut för att alla ska arbeta; arbetslöshet är förfärligt om den är oönskad. Men vi som har arbete tenderar att arbeta för mycket, och skulle må bättre av att arbeta lite mindre (vilket dessutom skulle leda till nya arbetstillfällen för dem som saknar arbete)! Tjäna lite mindre pengar som bränner på kontot och måste omsättas i ny TV för att vi inte orkar göra något vettigt när vi har jobbar hela dagen, eller omsättas i nya TV-spel till barnen eftersom vi inte hinner med dem för att vi har jobbat hela dagen och någon faktiskt måste fixa tvätten/middagen/allt det andra som inte heller hinns med.

Vi kan absolut börja vår lilla bloggrevolution här, men det måste också till politisk anpassning.

Kompostera ännu mera!

Tidigare har jag ju beklagat mig över att det är svårt att få kompostera i Uppsala. Sedan gick jag emot incitamentsstrukturen och beställde mig en varmkompost i alla fall. Långt om länge har nu Uppsala Kommun godkänt min ansökan, och ännu längre om länge har Uppsala Vatten plockat bort vår kompostsoptunna.

Själva komposterandet går bra, tror jag. Nu när det är frost ute har vi hunnit fylla ungefär halva det första kompostfacket (den har två fack à 200 liter) och min plan är att fylla upp det facket en bit till med material från trädgårdskomposten och börja fylla det andra facket nu snart. Meningen med det vore i så fall att hålla komposten hyggligt varm under vintern genom att ha aktivitet på gång i båda facken. Dessutom tänker jag att om vi låter det första facket vila nu så kommer det att vara färdigt att grävas ned i trädgårdslandet och göra sitt jobb redan i maj, kanske?

Vi har inte haft några problem med lukt eller skadedjur, och vi har inte heller använt något särskilt kompostströ utan spätt ut köksavfallet med löv, torrt gräsklipp och liknande från trädgårdskomposten istället. Men nu börjar investeringen i alla fall betala sig genom billigare sophämtning, och till våren ska den förhoppningsvis betala sig genom mer näringsrik jord till grönsakerna!

Bättre än påsjord?