lördag 30 mars 2013

100 sätt att rädda världen

Jag fick boken 100 sätt att rädda världen av Johan Tell av min syster för nästan fem år sedan redan. Jag har både läst den och läst om den.


100 sätt att rädda världen (inbunden) 
 
Förutom att den är trevlig och inspirerande så är den handfast och praktisk. En del saker som Tell tar upp är frustrerande och förfärliga eftersom det inte har hänt särskilt mycket sedan boken skrevs 2007. T ex sätt nr #40, Ät mer vegetariskt. Som jag själv har varit inne på här i bloggen är detta ett problem här hos oss, och försöker man gå ned i vikt medelst en lågkolhydratkost (något som är betydligt vanligare idag än 2007) så förbrukar man förstås ännu mer resurser.

Å andra sidan har vissa andra saker faktiskt gått åt rätt håll: Tells råd nr #1 och #100 är att kontakta våra politiker (för att visa på att oavsett vad vi individer själva gör så behövs det även åtgärder på den samhälleliga nivån). Detta gäller förstås fortfarande, men medvetenheten har ökat, och vill man sätta ytterligare press på sin politiker så kan man t ex underteckna Föräldravrålet och stödja Kemikalieupproret.

Vidare är råd nr #54 att använda internet istället för att köpa CD-skivor och DVD-filmer. Möjligheterna till att göra det lagligt har ju formligen exploderat sedan 2007. Själv använder jag Spotify i princip dagligen, svtplay eller Bolibompaplay flera gånger i veckan och voddler eller netflix då och då för att se film. För att inte tala om hur mycket jag lyssnar på radio via sr.se....

I stort kan jag rekommendera Tells bok, och kommer att skriva några fler blogginlägg framöver utifrån den. Det var verkligen ganska inspirerande att läsa om den och fundera på vad jag redan har förbättrat och vad jag har kvar att jobba med.

tisdag 26 mars 2013

Däck

Nu är det snart vår, så det så. Och för att markera det lämnade jag in mina uttjänta sommardäck på däckverkstaden för att få nya sommardäck monterade. Efter påsk är de klara, så då bokade jag också en tid för att få de nya sommardäcken på bilen. Viss lathet ligger det väl i att anlita en däckverkstad för självadäckbytesjobbet, men efter att ha provat på både att lämna in bilen och få tillbaka den bytt och klar efter tio minuter, och att göra det själv och stå i timmar och svära över domkraft och fastgeggade muttrar.... ja, låt oss säga att det lätt är värt 300 kr för mig att slippa sabba en hel dag för att byta däck!

Som vi alla vet är inte bilkörning med vinterdäck nån miljömässig hit, eftersom vinterdäcken river upp mer skadliga partiklar i vägbanan och dessutom gör att bilen drar mer drivmedel (eftersom friktionen mellan däcket och vägbanan är större). När det är vinterväglag ska man förstås använda vinterdäck, allt annat vore ju trafikfarligt (och olagligt), men så fort det inte råder vinterväglag längre önskar jag dem dit pepparn växer (det samma gäller faktiskt också cykelns vinterdäck, som förstås inte har samma miljöpåverkan, men som gör det väldigt tungt att cykla på torr vägbana). Nu har vi i flera veckor haft torrt och fint väglag på alla större vägar - men i vårt kvarter är det en decimeter bucklig is. Så därför har jag varit glad att ha vinterdäcken när vi har slirat hem. Men nu ska de väck! Jag går ut och skottar undan lite halvsmält is framför huset också, så kanske grannarna gör det samma med sina isfläckar....

På däckverkstaden gjorde jag i alla fall mitt bästa för att informera mig om vilken sorts däck man ska ha, när jag nu beställde nya. Enligt killen bakom disken fanns det ingen rättvisemärkning på däck (jag var ju intresserad av råvaruframställningen) och den miljömärkning som finns avsåg köregenskaper (alltså att däckets utformning bidrar till hur mycket avgaser som släpps ut när man kör med sin bil) snarare än däcktillverkningen. Däckkillen blev riktigt uppiggad av att jag frågade om detta och sprang ut till kollegorna för att börja dividera om varifrån däcken och själva gummit kom. Resultatet av hans efterforskningar var att gummiråvaran antagligen kom från samma ställe (i alla fall före jordbävningen från Haiti) och att omständigheterna där nog var "lika illa" oavsett däckmärke. Själva däcktillverkningen däremot sköttes, i stigande prisklass förstås, i Kina, Turkiet eller Tyskland.

Min däckkille sa att ingen någonsin hade efterfrågat rättvisemärkta däck förut. Så jag bad honom ta till protokollet att det finns (åtminstone 1!) en efterfrågan på sådana. Och jag behöver antagligen nya vinterdäck till vintern också, eller åtminstone nästa år, så jag kommer att fråga igen då. Min utmaning nu går till er andra som också behöver nya däck: Kan ni ta på er att också fråga efter däck som miljömässigt och rättvisemässigt är hyggligt producerade?

(Jag lägger in en liten genus-brasklapp också: undersökningar visar ju att kvinnor rutinmässigt är mer insatta och engagerade i eko/reko-frågor än män - men det är i högre utsträckning männen som ansvarar för just bilen och dess underhåll. Det spelar antagligen en roll för vad som efterfrågas i däckväg. Så, mina damer, om nu Mannen i huset sköter bilen, påpeka för honom att däckframställning är en viktig fråga! Eller fixa det där med sommardäcken själva. Han kan ju stryka under tiden. :))

fredag 22 mars 2013

Lappa och laga

Jag är, som tidigare konstaterats, en obotlig snåljåp. Nuförtiden är det ju (som tur är) lite fashionabelt att vara snål, hålla tillbaka på sin konsumtion och sådär. Men häromdagen försökte jag köpa ett par nya jeans, och kunde konstatera att de bästa jag hittade bara var halvbra och kostade tusen spänn! 1000 kr! Det är faktiskt en förmögenhet! Jag köpte dem, men när jag kom hem och upptäckte att vi hade fått en p-bot (vilket inte rimmar med min självbild, jag är ju cyklist!) bestämde jag mig för att de nya jeansen verkligen inte var värda pengarna. Jag lämnade tillbaka dem.

Istället började jag fundera på ett sätt att laga något av de många par trasiga jeans jag äger. Och då fick symaskinen komma fram. Principiellt är jag ju för att laga saker och slita på dem lite längre.

 4-åringsknä mot legofond
När barnens byxor är trasiga brukar det bli pepparkakshjärtan på knäna. Men det funkar inte riktigt på vuxenbyxor som man vill ha på sig på ett respektabelt skrivbordsjobb. Som tur var hittade jag denna formidabla instruktionsvideo. Här visas det hur man lagar trasiga jeans, och det funkade faktiskt förträffligt.



Nu är bilden tyvärr jättedålig, men ändå: I dare you - tala om var nånstans de här byxorna var trasiga ifall ni kan! Jag betalar min p-bot (men tar cykeln i fortsättningen) och känner mig som om jag ändå har sparat pengar. Ha!


torsdag 14 mars 2013

Önskelistan

Det är vissa saker som jag känner skulle höja min livskvalitet avsevärt. Kanske får jag inte till alla eller ens någon av dessa saker under 2013, men jag skriver ned dem i alla fall, för att minnas vad jag önskade mig mest i mars i år. Utan inbördes rangordning:

1. Varmkompost
Det borde egentligen inte vara så svårt att ordna en varmkompost. Kanske en sån där japansk historia? Jag vet inte hur det funkar med en Bokashikompost, men för en traditionell varmkompost kan det vara så att man måste begära tillstånd om man bor som vi. Egentligen bottnar min längtan efter en varmkompost i en egoistisk längtan efter att få producera egen jord snarare än i miljöomsorg, för vi sopsorterar redan idag, och kommunen gör biogas av vårt kompostavfall. Biogasen används sedan för att driva stadsbussarna. Och jag åker ju faktiskt buss ibland, i alla fall nu på vintern. Av vårt brännbara avfall blir det fjärrvärme, som bidrar till uppvärmningen av t ex vårt hus. Så what goes around comes around, så att säga. Däremot ska man kanske inte lita på att biogasframställningen och fjärrvärmeproduktionen är miljömässigt optimal. Men ändå bättre än inget. Fast helst vill jag alltså ha en egen varmkompost.

2. Fungerande kakelugn
Detta leder mig in på nästa önskan. Jag skulle gärna vara lite mindre beroende av den kommunala fjärrvärmen, men då måste jag se över vårt eget uppvärmningssystem. Jag har skrivit om det här. En sotare har jag redan haft ute, och han konstaterade att kakelugnen i sig är i fint skick. Så nästa steg mot att uppfylla min önskan om mer kontroll över vår uppvärmning torde vara att se över frånluftsvärmepumpen. Det är antagligen den som den som gör att det ryker in något så vansinnigt när vi försöker elda i kakelugnen.

3. Solceller
En sak till att göra på energiområdet skulle kunna vara att byta elleverantör. Vattenfall är ju ständigt på tapeten och deras eko/reko-rykte är tvivelaktigt. Jag drömmer om att sätta upp några mindre solceller på vår soliga södergavel, inte för att bli självförsörjande på el, men för att kunna täcka åtminstone en liten del. Och då gäller det både att införskaffa solcellerna och installera dem, och att byta elbolag till något mindre bolag som tar emot den överskottsel vi eventuellt producerar en solig dag i sitt system och drar av kostnaden en annan dag då våra solceller inte producerar. Denna önskan kräver alltså både att jag läser på lite, och att vi sparar lite pengar till installationen.

4. Fler fruktträd
Jag vill absolut ha fler fruktträd! Men var ska de stå?

5. Pallkragar
Min önskan om fler pallkragar måste nästan uppfyllas i år. Förra säsongen var det sjukt trångt i grönsakslandet, och ändå räckte grönsakerna bara precis över själva odlingssäsongen. Dessutom har jag lovat sexåringen (som är mycket odlingstaggad) ett eget grönsaksland, och eftersom våra blomsterrabatter visade sig vara omgärdade av giftiga stockar kan kryddorna inte bo där längre, utan behöver också få ett nytt hem. Jag har försökt få tag på begagnade pallkragar hos transportfirmorna men det är svårt (och de ska ju helst inte vara tryckimpregnerade heller, då kan jag ju lika gärna hålla till godo med de giftiga stockar jag har...) så kanske blir jag tvungen att punga ut med 199 kr/st på något av varuhusen. Då är det väl nästan billigare att köpa virke och bygga själv?

6. Murade rabattkanter
Ja, för de nuvarande rabattkanterna är tyvärr giftiga stockar. Så svårt kan det väl inte vara att mura stiliga kanter, bara man får bort de eländiga stockarna först?

7. Växthus
Jag vet var det borde stå och allt. Men kanske är det för dyrt och krångligt att skaffa ett helt växthus? Jag fortsätter att längta och drömma. 

tisdag 12 mars 2013

Äntligen lite grönska!

Min son "råkade" tappa massor av solrosfrön från fågelmatsförrådet i en blomkuka. Eftersom pelargonen som krukan innehöll ändå visade sig vara död är det inte så mycket att orda om - jag tänkte istället i all enkelhet smyga ned solrosskotten i nån sallad. Det är bra att man påminns om såna möjligheter lite här och var i bloggosfären. Vi har roat oss med att grodda linser, mungbönor och alfalfafrön också, de senaste veckorna. Allt som växer och visar upp någon form av livskraft går hem både hos mig och hos de yngre förmågorna så här års. Dels är man trött på rotfrukter, frysta grönsaker och stackars importerade paprikor, och dels är allt som växer lite allmänt hoppingivande.


Våra "seriösa" planteringar gör också små framsteg. Flera Blomman för dagen slingrar sig fram i tillvaron (och det är ju väldigt skoj att odla saker som växer fort så att man kan följa utvecklingen i realtid). Pumporna började vi med alldeles för sent förra året så nu har vi redan flera stycken som väntar på bättre tider. De har fått flytta ned i varsitt mjölkpaket där de har ordentligt med plats för rötterna.


I miniväxthuset går det bra för pelargonerna, jag tror att de ska få flytta ut endera dagen så att vi kan påbörja en ny odling där, av tomater, chili och mer tagetes, tror jag. Mindre bra har det gått för Flitiga Lisorna - det var bara en enda som kom upp! Kanske var vi lite för entusiastiska som planterade dem så tidigt, eller så hade vi helt enkelt otur. Bättre lycka nästa gång!

lördag 2 mars 2013

Kemikaliesaneringe har börjat!

Efter förra veckans kemikalieöversyn i badrummet beställde jag lite ekologiskt badrumsgear: ekologisk Marseilletvål i den gröna pumpflaskan, schampo och balsam i flaskorna brevid, tandkräm och komposterbara bambutandborstar. Själva plastbehållarna är jag lite skeptisk till (men man får väl köra refill så att man amorterar dem ordentligt).