Magiskt

 

Bondbönorna börjar bli klara. Tänkte koka dem hastigt och sedan steka dem lite i smör med vitlök och flingsalt.

 

Sockerärterna växer också så att det knakar. De är grymt goda färska men jag plockar nog några påsar åt frysen också. :)

 

Den där stackars lådan där jag slängde ned lite växter på vinst och förlust verkar ha funkat. De är inte så stora precis, men det växer definitivt i den: några kålrabbi längst till vänster, rotselleri sedan, purjolök (som jag har gott hopp om) i mitten, blomkål och så några rödbetor längst ut till höger. Kanske hinner det bli något av dem?

 

Tomaterna är inte heller så stora precis - tänk om man ändå hade ett växthus.... Men de verkar trivas, och kanske blir det något av dem.

 

Och jordgubbar njuter vi varje dag!

Delar av dagens loppisskörd

En pytteliten vas, lagom för så stora blommor som 3-åringar plockar. Jag brukar sätta såna blommor i en äggkopp eller ett snapsglas, men det blev klart snyggare så här. 5 kr.

























Två gamla sockerkaksformar och en glöggryta, 10 kr resp 50 kr. Jag behöver väl strängt taget intetdera, men jag tyckte att de var trevliga. Plus att jag kollade på en snarlik glöggryta på en annan loppis för ett tag sedan, för 80 kr. Därmed kändes denna som ett kap.
























Några tefat till min Gröna Anna-samling (och här), 20 kr styck. Kanske borde jag ha försökt pruta på dem? Men man lär så länge man lever!



















Potatisarna och chilin har jag inte köpt utan fått av grannen, som hade planterat en stackars utgallrad potatisplanta i en hink, där den gjorde massor av småpotatisar. Och chili, den där växten som jag ångrar att jag inte planterade, hade hon också tillräckligt för att dela med sig av. Vilken lyx!

Jordgubbsyra!

Vid min ica-butik prisdumpades det jordgubbar idag. Vi har ju jordgubbar i trädgårdslandet men det blir ju inte precis några mängder där, så när jag såg att småländska gubbar kostade 10 kr/litern var jag - kvalificerad snåljåp som jag är - inte sen att slå till på ett flak. Eko är de väl inte precis, för de är ju rätt långväga och vad de har besprutats med kan man ju inte veta. Men jag är beredd att ta risken.

Hittills har jag åstadkommit en smulpaj, 2,5 syltburkar och 12 enliterspåsar av användningsklara jordgubbar i frysen. Det blir finfint om man blir safthågad (när vi har druckit upp all flädersaften....), eller sylthågad, smoothiehågad, eller (allra troligast i min familj!) smulpajhågad i vinter. Jag har ju lagt några doser rabarber i frysen också redan. 

Några svarta vinbär får vi knappt i år, eftersom jag har flyttat omkring buskarna (grannarna byggde en garageuppfart precis mitt emot vinbärsbuskarna så att de fick en avgasdusch varje gång de startade bilen, så jag grävde helt enkelt upp dem och planterade om dem i ett annat hörn av trädgården). De verkar få några bär, men bara lagom åt barnen att hobbyplocka. En buske röda vinbär och en buske krusbär (vilka jag har ärvt av min storasyster som hade en invasion av bärbuskar på sin tomt), har jag också grävt ned, men de gillar inte alls att flyttas så de ger inget alls i år. Men vänta bara, de växer fint och verkar trivas prima på sitt nya ställe så nästa år kommer de att krylla av bär!

Vad är dealen med pionerna?

Varför är de så populära? Jag tycker att de är jättetråkiga! Ett regn, så välter de och går inte att staga upp igen trots metallstöd. Och så blir de fort vissna och tråkiga i kanterna. Jag fattar inte grejen med pioner.

Gnäll och vrålåk

När jag läste vad Mor Grön skrev om att behöva två bilar (eller inte) blev jag inspirerad att äntligen publicera detta sedan länge påbörjade inlägg om mina cykelvanor.

Detta är mitt vrålåk. Ursäkta den lite sunkiga bilden från cykelstället - det är alltså den vita cykeln med den gula cykelkärran bakom som avses. Jag använder mitt ekipage i princip dagligen för att ta mig till dagis, ärenden, jobbet. Ibland är det maken som sköter dagisbiten, och då använder han cykelkärran och jag använder bara själva cykeln. Faktiskt har vi en bil, men den är mest till nytta när det gäller att handla, eller för att göra utflykter. På vintern sätter jag dubbdäck på cykeln och forsätter cykla.

För det är snabbare att cykla (parkera tar tiiiiid). Och billigare. Och sundare (30 min gratismotion, dagligen). Och mer miljövänligt, förstås. Trots detta är cyklandet inte helt oproblematiskt.

 

Här slutar nämligen cykelvägen, mitt i intet. Det är vansinnigt irriterande, särskilt givet att skolan där min dotter ska börja om ett år ligger på toppen av backen. Det saknas bara ca 200m cykelväg för att barnen ska kunna ta sig ända dit utan att behöva cykla bland bilarna, och när de tidigare i somras började bygga om vägen precis här i bild, trodde jag förstås att det var frågan om att bygga den lilla cykelvägsbit som saknas. Men nej då, tiden har utvisat att det bara var fråga om att bygga bänkar till busshållplatserna längs vägen, och sedan ny ytbeläggning på vägen. Döm om min besvikelse.

Eventuellt får det bli ett uppfordrande mail till kommunen om detta. Varför bara avsluta cykelvägen mitt i ingenstans 200 m från en skola? Och kanske passar jag på att be dem överväga ifall gatan vid dagis verkligen ska vara enkelriktad (åt fel håll från min synpunkt sett) även för cyklar - alla andra enkelriktade gator i centrala Uppsala har ju infällda cykelbanor i andra riktningen. Och det vore ju soft att slippa cykla mot enkelriktat varenda morgon.