fredag 25 oktober 2013

Klimatkompensera!

Som jag tidigare har varit inne på reser jag en del, särskilt i jobbet. Delvis balanseras det av att vi sköter våra vardagstransporter med cykel och tåg och bilen står mest hemma, men helt kommer man förstås inte ifrån att flygresor är dåligt för miljön. Som jag har skrivit om här gjorde jag en resa till Polen tidigare i höstas medelst tåg, båt och tåg, och hem igen med tåg, båt och pendeltåg. Det blev lite dyrare än att flyga (men inte så farligt om man räknar med tåget ut till Arlanda, det svindyra kaffet man köper i baren vid gaten etc), och tog klart mer tid - men det var också väldigt mycket lugnare och mer avkopplande än att flyga, och jag fick massor av jobb uträttat. Slutsatsen är att jag kan rekommendera att försöka undvika flyg på kortare sträckor.

Men sedan händer det ju ibland att man behöver resa längre sträckor. Vi tar inga långa familjesemestrar på andra sidan jorden, men jag vet ju att en del andra gör det. Själv var jag på en jobbresa till nordamerika i våras, och den har gnagt på mitt samvete. Den var mycket viktig för mitt jobb, och jag hade inte kunnat göra den på något annat sätt än med flyg, men den förstör ju nästan effekten av mitt i övrigt rätt klimatsmarta liv. Att man tinar sin frysta fisk i kylen över natten snarare än i rumstemperatur, så att fisken kyler ner i kylskåpet snarare än slösar på värmen i köket, är ju liksom rätt marginellt om man sedan tänker flyga i nio timmar.....

Så, efter moget övervägande bestämde jag mig för att klimatkompensera för flygresan. Här räknade jag ut (på en höft) hur mycket växthusgaser min resa bidrog med, och sedan rundade jag av uppåt och köpte själva utsläppsrätterna hos Naturskyddsföreningen. Nu är det inte meningen att man ska göra så, eftersom meningen med att köpa utsläppsrätter hos Naturskyddsföreningen är att jag ska göra det UTAN att resa, så att man på det viset BESPARAR klimatet de (motsvarande) knappt 4 ton CO2 jag köpte. Nu hade jag ju redan vräkt ut (det mesta av) dem i luften medan jag flög, och betalade därmed bara vad jag faktiskt var skyldig. Så ordet "klimatkompensera" är egentligen illa valt här.

Ändå verkar det rimligare att betala för det utsläpp jag har gjort i efterhand (och därmed tvinga någon annan, i utsläppshandelssystemet främst den europeiska industrin) att betala dyrare för sina utsläpp och därmed ge incitament för dem att dra ned på klimatbelastningen, än att inte göra det. Men, systemet för att handla med utsläppsrätter är problematiskt: för det första omfattar det bara Europa, och för det andra omfattar det inte just flygtrafik (annars skulle ju min flygresa kunna dubbelkompenseras, och då skulle jag ju bespara klimatet något). Men förslaget om att lägga en klimatavgift på alla flygplan med destination i Europa åkte ju på patrull för ett tag sedan, och att bara lägga avgiften på europeiska flygbolag, oavsett destination, anses snedvrida konkurrensen. Dessutom är utsläppsrätter enligt vad jag hörde på nyheterna häromsistens billiga just nu (priset varierar ju med efterfrågan), vilket ju tyder på att det borde finnas färre utsläppsrätter på marknaden. Genom att köpa några hoppas jag i alla fall bidra till att driva upp priset på dem (dvs minska utbudet). Och det fina med att köpa utsläppsrätten hos Naturskyddsföreningen, trots allt, är att överskottet på priset jag betalar går till föreningen. Och då har ju pengarna i vilket fall kommit till någon nytta för klimatet.

onsdag 23 oktober 2013

Three shades of shopping

Jag är tämligen usel på att shoppa. Därför har jag nästan helt lagt av med konventionell shopping. Dels är det ändå länge sedan jag tyckte att det var roligt, dels är jag blott alltför medveten om det ohållbara och omoraliska i vårt slit- och slängsamhälle, och dels har jag mycket sällan tid. Min shopping kan därför, lite grovt, numera delas in i tre kategorier:

1) Medveten shopping: då lägger jag tid och betydligt mer pengar än jag tidigare skulle ha varit beredd att lägga, på att hitta någon vara som jag verkligen behöver eller verkligen vill ha. Till denna kategori hör t ex de justa och snordyra skor jag köpte i våras. Om de är bättre miljövänligt än några andra skor vet jag inte (fast läder är väl alltid bättre än konstläder miljömässigt, dock är jag mindre säker om det är etiskt bättre), men däremot är jag säker på att jag kommer att hålla efter dem, sköta om dem, gå med dem till en skomakare och få dem lagade ifall de går sönder - och därmed inte behöva köpa några nya sommarhalvårsskor på många år.

2) Desperat shopping: när jag VERKLIGEN behöver nånting OMEDELBART, oftast för att det typ plötsligt blev nytt väder och barnens fötter helt otippat har vuxit två storlekar. Den här typen av shopping behöver inte alltid vara samvetsmässigt askass, även om risken för det förstås är avsevärd; det skriver jag om här. Men rätt ofta är det här den typ av shopping då man trycker undan alla samvetsfrågor och sliter till sig första bästa par gummistövlar på Ica Maxi, för att ens son MÅSTE ha ett par utan hål i sulan med sig till dagis imorgon. Den här typen av shopping försöker jag minimera, men det är också viktigt att acceptera att ingen är perfekt och att det är skönt att det ändå finns gummistövlar på Ica Maxi för desperata situationer.

3) Second hand shopping: min favorittyp av shopping! Dels för att jag generellt är snål och gillar när saker är billiga, och dels för att samvetssnurren i mitt huvud låter mig konsumera ifred på det sättet. Att köpa något begagnat är ALLTID klimatsmartare och miljövänligare än att köpa det nytt, och därför ger jag mig själv i princip fria tyglar när det kommer till begagnat. Barnens kläder, som ju ändå ska växas ur snabbt, är mina bästa begagnat-affärer (ju fler gånger kläderna är tvättade, desto mer läskiga färger och dylikt är dessutom borttvättade), men även till mig själv gillar jag att handla begagnat.
 
Det fina med detta är att både kategori 1 och 3 med framgång kan skötas på nätet. Om man har lite tid att lägga på sin nätshopping, t ex därför att man råkar vara förkyld och tar varje tillfälle att få stanna kvar i sin sköna säng, kan man minimera shoppingen ur kategori 2, därför att man hinner förutse behov innan de blir desperata. Så idag har jag nätshoppat begagnade vinteroveraller och dito kängor åt barnen, och begagnade träningskläder åt mig själv (kategori 3). Dessutom har jag beställt nya, fina och dyra plåtflaskor åt barnen (de vi hade gick tyvärr sönder när de lades i frysen i somras och glömdes bort.... ehum) och dessutom tjusiga plåtlådor att ha matsäck i (kategori 1). Barnen har aktiviteter (med oss eller skola/dagis) som kräver matsäck flera dagar i veckan, så det är ju bättre att de har ordentliga doningar, tänker jag. Och om jag har råd (vilket jag borde ha, givet att jag precis har handlat två overaller och ett par vinterkängor för under 150 kr istället för 3x400 kr) ska jag börja investera i sängkläder i naturmaterial. Dyrt som synden, men förhoppningsvis hållbart, och förmodligen den enskilt största insatsen jag kan göra just nu för att hålla de giftigaste av dammråttorna borta från vårt hem.
Liten matbox röda katter
Tjusig matlåda i plåt från Ekokul.se

tisdag 8 oktober 2013

Hösthets

September är årets hetsigaste månad. När jag tittar tillbaka i bloggen minns jag att det var precis lika illa förra året - mina inlägg är frekventa och rätt speedade i tonen i september och glesar sedan ut och blir tämligen utmattade i oktober. Det är inte bra, eftersom det illustrerar att jag beter mig precis likadant i resten av mitt liv. Jag hetsar igång hösten och behöver sedan hela oktober och november för att återhämta mig inför nästa rush i december. Jag skulle vilja ha ett lite jämnare tempo, och framför allt tid att återhämta mig även under de mera hektiska perioderna, så att jag inte blir så där speedad. För när jag är speedad är jag en rätt usel förälder, och när energin tar slut blir jag både deppig och en ännu sämre förälder!

Men första steget är i alla fall att bli medveten om det hela. Och efter en rejäl sammandrabbning med min sexåring igår, började jag fundera över om det inte (igen) är min stressnivå som driver fram hennes tjurskallighet och ilskeutbrott. Och givetvis är det det. Så med viss sorg i själen började jag rannsaka hur kort tålamod och kort stubin jag har haft de senaste veckorna, hur lite humor och distans jag har kunnat uppbåda över tillvarons normala jävlighet, och hur mycket stress och bråttom-bråttom jag har överfört på barnen. Det var inte lite det.

Dessutom är början på hösten egentligen min absoluta favoritårstid. Men jag har knappt hunnit njuta av den alls. Det är ju annars en sån sak som man alldeles utmärkt kan dela med en 6,5-åring och en 5-åring. Så idag när jag hämtade på dagis och skola tog jag med en hink och föreslog för barnen att vi skulle cykla en omväg och plocka lite nypon. Det var de pepp på, så vi fick en skön eftermiddag med utevistelse och tillsammanshäng, både medan vi plockade och medan vi rensade. Och i vinter ska vi göra den fenomenala nyponsoppan från Söta saker. Här berättar hon hur man torkar nyponen också.

Och framför allt lovar jag att försöka minnas den här känslan. Det är inte så illans bråttom med allting jämt. Det är ju faktiskt här och nu som är det viktiga. Nyponsoppa kan man köpa i affären om man inte vill göra egen, det är inte huvudsaken, utan det viktiga är utevistelsen, det gemensamma projektet och den otvungna kvantitetstiden. Kvalitetstid är inget att sträva efter när det gäller barn. :)

söndag 6 oktober 2013

Vinterförvaring

Jag började höstpyssla i trädgården, men givetvis brakade ovädret löst så att jag inte hann med allt jag hade tänkt mig. Fast när gör man egentligen det...?


Något jag i allafall hann med var att skörda äpplen. Vi har ju haft löjligt mycket äpplen i år, och för första gången behöver de vinterförvaras. Tidigare har vi liksom bara lyckligt plockat de äpplen vi ville äta från träden när vi ville äta dem, tills de har tagit slut. Men nu har det dessutom varit seriös frost i närmare en vecka.

Bebisstolen visade sig vara ett bra plockbord

Vi har två träd och de är faktiskt rätt genomtänkta (av den som planterade dem, inte av mig): det ena trädet är sommaräpplen som blir mogna tidigt och är söta. De passar bra till mos, pajer, kakor, att mata hästar med och att äta som de är, men bara nån månad. Sedan blir de dåliga. Det trädet har vi aldrig fått nån större skörd från tidigare, eftersom det stor en stor eländig gran och bloinckerade det. Men i år räckte det till allt det ovanstående. Sedan har vi ett litet träd också, med sura och goda äpplen som inte mognade ordentligt förrän äpplena på det andra trädet var slut. Det är dem jag försöker mig på att vinterlagra. Vi har ingen jordkällare, men ett ouppvärmt förråd där vi lagrar saker lite på försök.

I hallen mognar tomaterna så sakterliga. De kunde ju inte gärna stanna ute när frosten slog till, och de största får inte plats i fönstrena. Det kanske får bli ett växthus till nästa år i alla fall...?