Nu gör jag dammråttorna hemlösa!

Några saker som brukar listas som allra farligast i kemikalieinnehåll tänker jag försöka börja göra mig av med. Idag ser jag över barnens (och kanske lite min egen) konsumtion av krämer, tvål etc

Blöjor o dyl :
Mina barn är inte längre i blöjåldern, men när de var det var vi ganska noga med att rengöra deras rumpor med pappersservetter och vatten. I skötväskan brukade vi ha våtservetter i reserv, att använda när man inte har tillgång till vatten och måste kunna byta blöja "on the go". Men jag är lättad idag över att vi inte använde våtservetter ständigt och jämt. Hade jag blöjbarn nu skulle jag vidta den åtgärden allra först. Jag skulle också satsa på tvättbara tygblöjor om jag fick barn igen, och använda engångsblöjor på liknande sätt som våtservetterna, alltså för tilfällen då tygblöjor blir för opraktiskt. Livet ska ju fungera också. I badrummet hittade jag i alla fall ett paket våtservetter som är kvar från den tiden. Det åker ut.


Tvål, schampo och balsam:
Både Bamsetvålen och Änglamarkstvålen är svanenmärkta och rekommenderade av Astma- och allergiförbundet. Men Bamsetvålen (som vi också använder till deras hår) har inte ens nån innehållsförteckning!

Änglamarkstvålen innehåller verkar OK så vitt jag kan bedöma, men det verkar ju nästan vara en sport att göra innehållsförteckningarna så svårbegripliga som möjligt. Internationellt (o)gångbara, kanske. I alla fall innehåller tvålen Sodium Laureth Sulfate och PEG-4 Rapeseedamide, två ämnen som gör att tvålen skummar och tar bort fett, men som också är uttorkande och kan ställa till besvär av det skälet. Vidare innehåller den phenoxyethanol, ett ämne som enligt vissa är lika skadligt som parabenerna det ersätter.

Balsamet innehåller både mineraloljor och parabener, det vet jag sedan tidigare. Jag vet också att jag har stått på Ica och läst på baksidan av alla hårbalsamflaskor jag har hittat, utan att hitta en utan dessa ämnen. Men både min dotter och jag har hår som lätt trasslar, så om vi inte kan få det att trassla väsentligt mindre genom att byta schampo, behöver vi använda någon form av balsam.

Krämer:
Vi använder i princip inga krämer på barnen. Nån gång ibland kan de bli fnasiga på kinderna eller nariga om näsorna om de är förkylda. Då brukar jag smörja med lite olivolja på en bomullstuss. Själv använder jag en (ekomärkt) ansiktskräm från Nuxe som jag har köpt på apoteket, och även ett läppbalsam av samma märke. Enligt förpackningen är min kräm fri från "parabener, mineraloljor, syntetiska färgämnen och animaliska ingredienser", men innehållsförteckningen är jättelång. Och den innehåller enligt paketet 63% ingredienser av naturligt ursprung.... varifrån kommer resterande 37%?

Ibland använder vi också en handkräm från Weleda, som verkar OK så vitt jag kan bedöma. Innehållsförteckningen på den finns här.

Tandkräm:
Hu. Det var här jag tappade modet. Jag pallade inte att kemikaliekolla mer. Direkt efter att jag gjort denna genomgång beställde jag istället en omgång ekologiska tandborstar, tandkräm, tvål, balsam och schampo härifrån. Återkommer med utvärdering av dem.

Ljuset

Ljuset har kommit på besök idag och gör allt lite trevligare.

En senkommen amaryllis tittar glädjestrålande ut på vårvintersolen.

I miniväxthuset ser läget bra ut en vecka efter plantering: Blomman för dagen har blivit så stora att de längtar ut ur växthuset, en liten tagetes har kommit upp, och längst bak skymtar några pyttesmå pelargoner. Flitiga lisorna låter fortfarande vänta på sig.

Årets allra första sådd ser ut så här, tre veckor senare: Pumpa och kronärtskocka och några paprikor sträcker sig ivrigt mot ljuset (jag vrider på brickan när jag vattnar dem, det är därför de ser lite spretiga ut). Solrosor och oliver har fortfarande inte givit något livstecken ifrån sig och kommer kanske inte över huvudtaget.

Jag har grävt ännu djupare i frysen och gjort svartvinbärssaft också. Det var skönt att få användning för de svarta vinbären för det är inte riktigt samma åtgång på dem som på jordgubbarna, och en del av dem var inte ens från i somras utan från året innan. Barnen är fortfarande hostiga och förkylda och svartvinbärssaft är mjukt och lite slemlösande. Dessutom är det en jättebra dryck att ha med sig i termos när man är ute och åker skidor.

Började försöka kemikaliesanera badrummet...

... blev deprimerad. Gav upp. Får ta nya tag och återkomma.

Förkylt

Vad ska man göra när barnen är så där förfärligt februarisnoriga? Egentligen vill man bara ut i skidspåret (vi har massor av snö, tre minusgrader och sol här idag) och ha sportlov på allvar, men med den hosta de har är det inget alternativ. Istället blir det till att pyssla inomhus. Sist de var sjuka bakade vi en massa bullar och fyllde frysen med, och de är till glädje varenda gång vi behöver matsäck till någon utflykt. Men idag hade vi ju redan bullar, så då grävde jag lite djupare i frysen och hittade rabarber och jordgubbar som jag nitiskt hade lagrat där i somras. Och av det kan man ju göra saft!

Nykokt jordgubbs- och rabarbersaft

Varm saft är bra för hostiga halsar; det lenar och sockret i saften löser upp slemmet. Och kanske finns det kvar nån stackars c-vitamin i rabarbern också.... Annars är mitt bästa hosttips lök:
- man kan skära den i några slarviga bitar/skivor och ställa fatet under barnens sängar så gör det där som man gråter av när man hackar löken att deras slemhinnor håller sig fuktiga, vilket hjälper mot rethosta (dock inte mot slemhosta).
- man kan hacka löken och hälla kokande vatten (och kanske lite timjan) på och andas in ångan.
- Man kan ta oleum basileum, en liten flaska med essens som man köper på apoteket och droppa några droppar i en skål med hett vatten, och antingen andas in ångan direkt eller ställa skålen i sovrummet - det rensar täppta näsor.
- Man kan göra te genom att hälla hett vatten över lite anis och fänkålsfrön, låt dra ett par minuter och sila av. Servera med en sked honung, det lenar onda halsar.

Mera dammråttor

I dagens DN står det om vad vi redan visste, och vad jag skrev om häromdagen också, nämligen att damm är farligt pga dess kemikalieinnehåll. Det nya nu är att forskningen börjar antyda att bromerade flamskyddsmedel, ftalater etc kan ha samband med svåra sjukdomar som diabetes typ 2 och cancer. Det är intressant, och på tiden att det undersöks och debatteras.

Med forskning i allmänhet, och medicinsk forskning i synnerhet, finns det nämligen ett allvarligt problem som man bör vara medveten om: Det är att saker anses ofarliga tills det har bevisats att de är farliga - vilket bland annat för med sig att så länge ett samband är obeforskat så anses det inte finnas: t ex heter det ju på fackspråk inte "substans x är ofarlig" utan "det har inte visats att substans x skulle vara/är (formuleringen är viktig här!) farlig".

Det kan ju betyda antingen att man har forskat allt man kan på substans x men inte lyckats visa att den är skadlig - eller så kan det betyda att man inte har forskat alls på huruvida substans x (t ex i kombination med substans y) är farlig (för människor, eller ens möss)! Detta lämnar ju diverse kryphål för cyniska inspel, så att man t ex kan avstå från att forska på vissa lönsamma substanser.

Nästa problem är vetenskapsteoretiskt: vetenskap är alltid, och måste vara, preliminär. Det vill säga, om min hypotes är att damm med substans x orsakar diabetes, och jag har två grupper av människor där den ena har utsats för damm med substans x och den andra inte har gjort det, och de som utsätts för dammet får diabetes i högre utsträckning än de som inte utsattes för det, kan jag konstatera ett samband mellan diabetes och dammet. Men så gör man inte, eftersom det vore vansinnigt oetiskt att exponera folk för något man har som hypotes är farligt (utan hypotes går det dock bra; det är ju därför våra hus är fulla med "substans x", dvs valfritt potentiellt hälsovådligt miljögift). Dessutom vore det svårt att "isolera" kontrollgruppen, för hur ska vi kunna kemikaliesanera dem från substans x under så lång tid att det slår igenom i testet (dvs helst från födseln till övre medelåldern då diabetes typ 2 oftast slår till).

Alternativt försöker vi alltså göra experimentet "baklänges" istället: vi har en grupp människor som har fått diabetes, och en kontrollgrupp av människor som inte har fått diabetes, och dessa två grupper är stora, samt lika på diverse andra variabler så att vi kan kontrollera för möjliga faktorer så som ålder, kön, genetiska förutsättningar, kosthållning, över-/undervikt, etc. Då kanske vi kan komma fram till att den grupp som fick diabetes exponerades för mer damm (kanske genom regelbundna mätningar hemma hos dem under lång tid?) med substans x i. Men då är det fortfarande svårt att veta
1) att det verkligen var dammet med substans x som orsakade diabetes (det kan ju vara något helt annat, som ingen har tänkt på och som jag därför inte har kontrollerat för); och
2) exakt hur dammet i så fall skulle orsaka diabetes.

Kunde jag däremot påvisa att trots skillnader i exponering för dammet och skillnader i diabetesförekomst så fanns det ingen samvariation däremellan så kan jag förkasta hypotesen och provisoriskt låta damm med substans x vara ofarligt - med avseende på just diabetes. Och det här är den springande punkten: för att kunna uttala sig om någots farlighet, måste man forska på just det. Även om substans x visar sig inte ge upphov till diabetes, kan den ju fortfarande tänkas ha samband med bröstcancer. Eller nån annan cancerform.... Eller astma. Ni fattar! Dessutom måste vi lita på att vetenskapen är självreglerande, så att de studier som publiceras (och finansieras!) verkligen är väl genomförda, t ex med avseende på tidsrymd i vårt exempel.

Den politiska debatten, och även media, borde alltså skaffa koll på följande:
1) all forskning är provisorisk, och gäller bara tills vidare, dvs tills vi vet mer; och
2) forskning är specifik och oftast underdeterminerad, dvs forskningsresultatet "exponering för damm med substans x samvarierar inte med diabetes i den här studien" bör inte ge upphov till rubriken "Substans x ofarlig". För den kanske orsakar något annat? Eller ger diabetes om man får i sig den via födan men inte om man andas in den som damm?














Karl Popper: all kunskap är provisorisk.

Två veckor efter plantering

Pumpa och kronärtskocka verkar peppade. De andra verkar tycka att det var lite onödigt tidig plantering.

Så här opeppade såg alla pelargonerna ut för en vecka sedan när vi precis hade klippt ner dem och planterat om dem. Dessvärre ser de fortfarande lika opeppade ut.... Antagligen har vi lyckats ha ihjäl allihop! Tur att vi åtminstone tog sticklingar av dem som hade övervintrat inne och hade nåt grönt kvar.

Kanske överlever de att komma i jorden? Fyraåringen hjälpte mig att grunda med kaffesump i krukorna och plantera dem.

När vi ändå var igång planterade vi lite fröer i torvbricketter i miniväxthuset också.  Det blev pelargoner, flitiga lisor, blomman för dagen och tagetes. Det blir spännande att se om det funkar!

Dammråttornas fiende!

Damm är giftigt. Det är innebörden i underbaraclaras viktigaste blogginlägg i år - men å andra sidan visste vi det ju redan. Damm innehåller allt möjligt skit som man inte vill andas in, och inte vill att ens barn ska andas in. Tyvärr är jag inte bra på att prioritera städning och har det absolut hellre lite skitigt i hörnen än att snöa in på att feja. Men nu vill jag ändå slå ett slag för att städa.

Att gå ett varv med dammsugaren i sitt eget och barnens sovrum och putta undan sängarna så att man kommer åt att dammsuga under dem tar faktiskt inte många minuter. Man kan passa på att vädra ett slag samtidigt, och kanske bära ut mattan och skaka den. Eller rent av köra den ett varv i tvättmaskinen?

Byter lakan gör vi var fjortonde dag - om nu inga småttingar hinner kissa i sängen däremellan för då blir det förstås oftare. Rengöringsmedel använder vi typ inte vid städning, däremot lite diskmedel för fönster och speglar och lite såpa för att svabba och skura saker. På nåt märkligt sätt tycker jag faktiskt att det är lite tillfredsställande med städning ändå - det är så skönt när det är rent, och det luktar så gott, och inte behöver det ta så mycket tid heller, om man bara prioriterar det som verkligen spelar störst roll.

























Något som vi inte har prioriterat var frånluftsventilerna - de hade hunnit bli rätt sunkiga. Men hur ofta går man och kollar i taket och får syn på dem, liksom? Nu har jag i alla fall skruvat ned dem, torkat ur inuti kanalerna och diskat själva plastmojängerna så att de känns fräscha. Även om luften från dessa ventiler går ut, inte in i huset, så säger dammansamlingen väl något om hur dammig inomhusluften ibland är....

On my mind...

Jag råkade visst köpa lite odlingsmaterial på Ica när jag egentligen bara skulle köpa mat... Jag fick visst lite svårt att behärska mig! Det är ett miniväxthus och frön till squash, gurka, blomsterkrasse, flitiga Lisa, pelargoner och luktärter. Varav hjärtat är fullt talar munnen, typ, eller kanske varav huvudet är fullt fylls förrådet!

"Bregottmamman" och andra badföräldrar

Ett gammalt Mor Grön-inlägg som jag gillar väldigt mycket handlar om hur vuxna tenderar att överföra sina kroppskomplex till barnen. Jag fick anledning att tänka tillbaka på det inlägget idag, för vi var på badhuset och badade med alla barnen från barnens dagisgrupp.

Vi har två barn i samma dagisgrupp, så vi gick förstås båda två (de är inte större än att man fortfarande behöver vara en vuxen per barn), men jag måste erkänna att jag väntade mig att de andra dagisföräldrarna skulle vara en majoritet pappor. Det föreföll mig som att de förmodligen skulle vara bekvämare med att umgås med de andra dagisföräldrarna (som man ändå inte känner så väldigt väl) iklädda badkläder, än mammorna. Men tji fick jag!
Könsfördelningen bland föräldrarna var extremt jämn, och det var till och med ett barn som hade med sin mormor. Den enda förälder som inte badade var en jätteförkyld pappa. Alla var glada, avspända och badade som det passade dem, och så hade vi en gemensam fikastund mitt i, både för att det var trevligt och för att 5-åringar inte orkar bada så värst länge i streck utan lite energipåfyllnad. Och barnen tyckte förstås att det var hur kul som helst att sammanstråla med dagiskompisarna i simhallen!

Jag är extremt positivt överraskad! Det var minsann ingen som utstrålade att det var pinsamt att bada med dagis, eller att man borde skämmas över sin baddräktsklädda kropp. Nejnej. Alla bjöd till och fokuserade på det viktiga, nämligen att det är kul att bada. Vi kommer antagligen att bada med dagiskompisarna fler gånger.

Dagens foto

Det är minsann inte lätt att vara miljövänlig när det är sånt här väder!