Chocolate chip cookies

 

Idag har jag bakat cookies. Jag använder det här receptet men har ju aldrig varken muscavadosocker eller farinsocker utan brukar köra på vanligt strösocker... så jag missar nog lite av nyanserna i lyxreceptet. Vanligt bakpulver använder jag också istället för bikarbonat (då blir den 1 tsk istället), och så brukar jag ha nonstops i, istället för chokladbitar. Mest för att jag tycker att det blir fint och färgglatt då. 

Bon apétit! :)

Köksbestyr

Idag är jag en av alla de där som kokar flädersaft. Jag grämde mig lite för att jag inte hade några fläder, och sedan insåg jag att alla grannarna har stora träd.... så då tänkte jag be någon av dem att få närma mig deras träd med en rejäl stege och vingelplocka några klasar. Men sedan insåg jag att det faktiskt står några buskar i lagom plockhöjd på allmänningen precis vid infarten till villaområdet  här, så då gick jag helt enkelt dit och plockade på mig det jag behövde. Och lite extra, åt en kollega som också saknar egen fläder.

 

 En liten stickling dristade jag mig också till att ta med mig. Kanske kan den skaffa sig några rötter, så att man kan peta ner den i nåt hörn av trädgården? Och annars är den ju rätt dekorativ!

Mannen i huset har också nåt slags limonadprojekt på gång. Den ska stå i solen och jäsa och bli bubblig, och innehåller bland annat citron och russin. Blir spännande att se hur det utvecklar sig.... min fläderblomssaft känns som ett safer bet.

 

Solrosodling

Vilken lyx det är att kunna gå ut i trädgården på kvällen nu och tomta omkring lite! Dra upp lite ogräs, hjälpa clematisen och sockerärtorna lite med klättrandet, tjuva tomaterna.... En bur har vi byggt åt jordgubbarna eftersom nån tjuvaktig usling - senare identifierad som ett helt gäng björtrastar - envisades med att äta upp dem så fort de blev mogna. 

Hoppas nu bara att fåglarna inte går och fastnar i nätet istället. Lite orolig är jag allt. 

Tjuvaktig typ? (Lånad bild)

Och så har jag tittat till min lilla blygsamma solrosodling. Nisse i Torpet har en mycket finare, men kanske att vår kan göra oss självförsörjande på solrosfrön till fågelbordet i vinter? Om inte annat är de ju i alla fall fina att se på! 

Kvinnorna och kapitalismen

Miljöskurk


Kvinnors kroppar är fantastiska mjölkkor. Inte bara i den omedelbara, amningsrelaterade, bemärkelsen, utan också i mer figurativt, ekonomiskt, avseende. T ex har de flesta av oss mens varje månad, och konsumerar mängder av mensskydd. Dessa är inte bara fasansfullt dyra för den enskilda kvinnan, utan också ett grandiost slöseri med jordens resurser. Bara föreställ dig hur många bindor och tamponger du använder per mens, och hur många gånger i ditt liv du har mens... det blir rätt mycket sopor av det.

Själv har jag övergått till en m-kopp, en silikonkopp som man samlar upp mensen i, tömmer, tvättar ur och återanvänder. I typ 10 år! Har man extremt riklig mens kan man behöva komplettera den med en binda på nätterna, men då går det ändå åt betydligt färre sådana än utan m-koppen. Den variant jag använder heter diva cup men det finns flera olika (t ex här på svenska), och man kan beställa dem på nätet. Den är billigare, bekvämare och diskretare är konventionella mensskydd och framför allt är den ohyggligt mycket mer miljövänlig därför att den tillverkas en gång och sedan används i åratal. Den har alltså kapacitet att reducera varje enskild kvinnas ekologiska fotavtryck med mängder av sopor!

Diskret m-kopp i stilig påse

Varför hör man då inte talas om den här lilla prylen oftare? Varför säljs den inte i stor stil på vartenda apotek? Jo, givetsvis för att inga pengar finns att tjäna på att vi drar ner på vår konsumtion av förbrukningsartiklar såsom mensskydd. Det är dåligt för företagen som säljer mensskydd om vi köper m-koppar istället för bindor och tamponger, eftersom marknaden för menskoppar faktiskt kan mättas; när alla som behöver en menskopp har en så behövs det bara tillverkas ganska få nya (till kvinnor som ändrar storlek, gör menskoppsdebut eller sliter ut sin gamla). Jämför det med evighetsmarknaden för bindor och tamponger.

Faktum är att bara att använda en m-kopp och sprida budskapet om den till sina vänner är en minirevolution mot vår slösaktiga världsordning. Gör det du med!

Bloggpaus

Pumpan har fått knoppar, jordgubbarna börjar bli röda, det växer så det knakar i grönsakslandet och vi har äntligen klippt gräsmattan så att vi förhoppningsvis ska slippa bli utröstade ur villaområdet.... Och nu tar jag bloggpaus ett tag.

Tjingeling!

"Busodling"

Svenska dagbladet skriver idag om guerrilla gardening, kreativt översatt till "busodling". Läsvärt och tänkvärt, och det blir fler artiklar i serien.

Idén är i vilket fall som helst höggradigt sympatisk - kanske borde man leta upp en markplätt att sticka ned sina överblivna sticklingar på och se vad som händer.... Om inte annat så för att få vara lite rebellisk nån gång i livet! :)

Disktrasan

Min första disktrasa är klar!

 

 Den är virkad i lingarn. Det lila köpte jag en härva av i en garnaffär, och det grå är brodyrlin som jag traderade till mig och lade dubbelt. 

 

Nu återstår att se hur bra den är att torka med, och hur färgerna ser ut efter ett par tvättar.... Garnet var märkt max 30 grader men jag tänker givetvis tvätta det i 60 ändå. Eller kanske ännu varmare. Lin bör tåla det, men det är klart att färgen kan ta stryk.

Myror

Pionen har inte ens slagit ut än men det är massor av myror på knopparna. Varför?

Massor av rädisor

Det blir nog lite ost och ett glas starkt ikväll... Och några rädisor! Trevlig helg!

Cocktail

Precis som It's easy being green vill jag gärna sprida den här filmen om cocktaileffekten - ni vet det där med att vi inte vet hur de olika kemikalier vi får i oss samverkar med varandra och får för effekter på oss. Ännu ett bra skäl för oss att tänka över våra konsumtionsmönster.

Några goda råd har Naturskyddsföreningen samlat här.

Nässlorna blomma

Jag kan inte låta bli att tänka på Harry Martinsson när jag ser brännässlor. Maken till sorglig bok! Men idag gick jag och mina två juniora medhjälpare på nässeljakt. Vi hade läst i nån trädgårdsbok (våra favoriter är Linnéa planterar och Castor odlar, men det här var antagligen snäppet vuxnare) att man skulle tillverka grönsaksgödning av dem så det gjorde vi. Jag lyckades både bränna mig, trots handskar, och bli myggbiten, så jag hoppas att grönsakerna åtminstone har vett att uppskatta gesten!

Om stress

Jag har varit medveten om att jag har stressat onödigt mycket på sistone, och jag försöker lugna ner mig. Det handlar lite om att göra mindre, men ännu mer om mind-set: att faktiskt vara närvarande när man gör det man gör, njuta av nuet, glädjas åt det som går vägen och rycka på axlarna åt det som inte går vägen. Men det är svårt! Särskilt det där med att rycka på axlarna åt det som inte går vägen tycker jag är besvärligt. Jag har extremt svårt att släppa saker som går fel, särskilt om jag på något sätt kan få det till att det är mitt eget misslyckande som har orsakat det hela. Det går så lätt prestationsångest i allt möjligt för mig!

Och nu är jag så stressad att jag får nackspärr, ryggskott och koncentrationsproblem. Jag har under våren märkt att jag har svårt att tagga ned och göra ingenting. Faktiskt till och med svårt att göra bara en sak i taget! Men trädgårdsarbete är soft, handarbete också. Och att spela piano! Synd bara att pianopallen är för låg så att man får ont i ryggen av den med.... :)

Intressant nog så började jag prata om detta med några ganska ytliga bekantskaper igår. Det är ju djupt personligt och jag har oftast svårt att prata om mina problem att hantera stressen med vänner och familj. Med några jag inte känner så bra, barnens dagisvänners föräldrar som jag fikade med under pågående barnkalas, var det däremot inte särskilt svårt, eftersom man kan hålla en lätt och avspänd ton då. Och vad som kom fram var just att ALLA verkar känna samma sak. Stress och prestationsångest på hög, avslutningsfester på varenda aktivitet man nånsin har satt sin fot på, dagis och skolor, födelsedagar, resor och måsten.

Men vet ni vad: det är OK att tacka nej, även till roliga och sociala saker. Jag över på det, och kommer inte att sätta min fot på jobbets sommarfest ikväll. Så det så. Istället kommer jag att läsa en saga för mina barn och gå ut på en kvällspromenad. Eller kanske se en film med min man. Hinner man inte sånt så tar själen stryk.

Eko och Reko

 

Så här ser mjölk- och filmjölksutbudet ut hemma hos oss nu för tiden. Även crème fraîche, gräddfil och vispgrädde kommer från detta kooperativ. Men smör har de inte, synd!

Värsta tomatgänget!

Alla tomaterna har fått flytta ut nu. Jag kommer inte ihåg vilka som är körsbärstomater och vilka som är vanliga, och inte heller är jag helt säker på varifrån jag har fått fröna... Några växer fortfarande i högst ofashionabla mjölkpaket, och några har lite små krukor och kommer att behöva planteras om en gång till. Men växer det gör de. Kanske blir det även tomater på dem vad det lider.

Vad ska man göra av all rabarber?

Rabarber- och jordgubbssylt är förstås ett alternativ. Rabarbersylt med kanel, som i receptet jag hittade här, är en annan variant. Och smulpaj är en självskriven efterrätt. Men sedan då?

Tur att man har en rejäl frys!

Andra bullar

Barnen gillar bullar. Både att äta dem och att baka dem. Och när jag själv är stressad är bullbak en sak jag längtar efter. Antagligen för att det tar sån attans lång tid!

Nu har vi i alla fall rört ihop ett rejält lass, barnen och jag. Så att det förhoppningsvis finns några att gräva fram ur frysen om det blir spontana picnickar eller fikagäster. Hepp!

På vinst och förlust

Märkligt nog kom alla grönsaker som jag förodlade inne upp. Jag hade verkligen inte räknat med det, så jag hade inte alls plats för dem i min enda odlingsbädd! Lite mesig har jag blivit också, eftersom nästan allt som jag förodlat inne och sedan planterat ut har strukit med. Förutom broccolin och fänkålen (varav några faktiskt överlevde) gäller det gurkan som jag satte ut härom dagen - den ser tämligen ynklig ut. Å andra sidan var problemet just att den såg ynklig ut inne också. Och det samma började gälla rödbetor, kålrabbi, purjolök, selleri och blomkål, som alla växte i gamla äggkartonger och hade det tämligen trångt om rötterna. Så något måste i vilket fall göras!

 

Jag tog en gammal trälår och ställde ut den i trädgården.

 

I med lite tidningspapper i botten, lite ris på det och så typ hela innehållet i komposten. Lite lagom halvförmultnat så där, nån äkta kompostmylla har vi inte än. Rejält med vatten på det för att det skulle sätta sig lite grann.

 

Och så ett ynkligt litet lagen överbliven planteringsjord överst. Ner i detta åkte alla de stackars grönsakerna. Om någon av dem klarar sig blir jag glad - annars tänker jag strunta i att förodla saker som ska ned i trädgårdslandet inne nästa år. Det räcker så bra med dem som ska stå ute i krukor faktiskt.

 

Men kanske, kanske att några klarar sig? De är ordentligt avhärdade, i alla fall, och några av dem såg  livskraftiga ut. Återkommer med rapport!

Halloween-pumpor

Kusinerna brukar fira halloween och de hade köpt en påse med pumpafrön för att odla sina egna jättepumpor. Mina barn blev givetvis eld och lågor över den iden och tiggde raskt till sig varsitt pumpafrö. Och de växer ju så att det knakar, men nu står de i den största krukan vi har... Jag undrar just vadvi ska göra av dem när de har vuxit ur den!

Let it be

När jag är stressad eller trött vill jag spela piano. Så därför har jag fyndat ett piano på blocket.se. Det kostade gratis för själva pianot, 1100 kr i hemkörningskostnad och 900 kr för stämning (vilket var absolut nödvändigt eftersom det bodde i ett garage tills jag fick tassarna på det). Pianopallen är alldeles för låg men ganska söt, så eventuellt använder jag den till nåt annat när jag har skaffat en annan som jag inte får ont i ryggen av.

Pianot är ett drygt sekel gammalt - enligt serienumret som vi hittade inuti är det tillverkat i Stockholm 1906 eller 1907. Tangenterna är av elfenben, bara en sån sak!

Oroa dig inte, lilla pianot. Jag ska ta hand om dig så att du kan bli nåt sekel till, minst!

Jättegranen skymde äppelträdet

Drack upp allt vatten för vinbärs- och krusbärsbuskarna gjorde den också, och hängde med några risiga grenar på husfasaden. Så jag nosade reda på en arborist som kom och sektionsfällde eländet åt oss. Och nu försöker jag lära mig hugga ved.

Vi har en kakelugn som vi potentiellt skulle kunna använda till att värma upp huset (vi har även en frånluftsvärmepump och kommunal fjärrvärme i golven så det gäller i så fall att noga klura ut hur man regelbundet ska elda i kakelugnen så att de olika värmesystemen samarbetar istället för att motverka varandra), men då måste man ju ha ved. Här har jag lärt mig att man helst ska hugga ned träd på vintern och klyva veden före påsk om den ska hinna torka till nästa vinters eldningssäsong - så den här kommer väl att behöva ligga på tork i två somrar om det ska bli nån ordning på den. :)

 

Varm blir man i alla fall av vedhuggandet så om inte annat kan jag ju se det som gratismotion. Eller om jag skulle behöva ta ut några agressioner.

Fynd i skogen

Så här belåtet kan bara en femåring som just har hemfört två hinkar fulla av vårmusseroner sparka av sig sina rosa gummistövlar.

Mina största miljösynder

1. Bilen. Ja, vad ska jag säga? Att de flesta andra här på gatan i vårt rätt välbeställda villaområde har två bilar är knappast ett bra försvar. Vi har ju faktiskt cykelavstånd in till stan och dessutom en fullt tillfredsställande busstrafik. Vi använder bilen till längre resor, för att handla - och ibland till vardags. Givetvis borde vi kunna dra ned på det ännu mer (till vardags är det sällan som den är helt oumbärlig och handla kan man ju faktiskt också göra med cykelkärra) och till och med för längre resor börjar det kännas som ett rimligt alternativ att ta tåget nu när barnen är snäppet större och man inte behöver släpa med sig vagnar, resesängar, blöjor i massor vart man än ska. Däremot är jag inte redo att släppa bilen helt. Den ger en sorts frihet att falla tillbaka på som jag finner svår att avstå från, ifall jag inte verkligen måste.

2. Flygresorna. Vi har familj i Centraleuropa och reser därför utomlands med flyg flera gånger per år. När barnen blir större antar jag att man skulle kunna ta tåget istället, men det är rätt mycket dyrare och tar 1,5 dygn i varje riktning så det får vänta ett litet tag till. Så det är vad det är för ögonblicket.

3. Köttätandet. Jag har varit vegetarian i många år men började äta kött när jag väntade vårt andra barn. Jag är inte just nu beredd att skippa köttet helt igen, däremot jobbar jag på att begränsa vårt köttintag och försöka se till att det kött vi äter är av god kvalitet, både etiskt och miljömässigt. Det innebär just nu att vi köper lokalproducerat och kravmärkt kött på stormarknaden, men framöver tänker vi beställa kött direkt från en gård här i närheten. Jag ska också försöka öva upp mina (helt bortglömda) skills i vegetarisk matlagning.

Återkommer med uppföljning av köttprojektet. Vad är era största miljösynder, och vad tänker ni göra åt dem?

Dagens lunch

...kompletterades med en sallad på spenat, rädisor och gräslök från trädgårdslandet. Jag kommer nog att kunna vänja mig vid den här självhushållningsprylen!

Krispigt

De första egna rädisorna!

Tänk att få vakna...

....inte så tidigt på morgonen (jag är absurt morgontrött så sovmorgnar uppskattas) av det ljuva ljudet av en make och två små rara barn som skördar rabarber och den första spenaten ute i trädgården! Det har regnat massor de senaste dagarna och tydligen var det precis vad spenaten behövde för att bli plockfärdig.

 

Spenaten antar jag att vi får smaka på till lunch, men vad han ska göra med rabarbern vet jag inte. Men jag tror att vi har kvar lite jordgubbar i frysen från förra sommaren så kanske är det lite rabarber- och jordgubbssylt han har tänkt sig. Vad annars kan man göra med rabarber? Förslag uppskattas!

Kaffe åt alla!

Jag dricker rätt mycket kaffe. Därför är jag noga med att köpa kaffe som är både eko och reko, alltså ekologiskt odlat under justa förhållanden. (Här kan du läsa mer om kaffemärkning.) 

 

Det här med att kaffet ska vara eko och reko har delvis att göra med mig själv och min samvetssnurr: med den mängden kaffe jag dricker vill jag vara så säker som möjligt på att jag inte får i mig massor av gifter med kaffet, och dessutom vill jag vara säker på att de som odlar mitt kaffe 1) inte heller får i sig massor av gift medan de gör det; 2) får hyggligt betalt för sitt arbete och arbetar under drägliga omständigheter; och 3) inte är barn.

Men det är inte bara jag som har nytta av det giftfria kaffet. När sumpen har kallnat mellanlandar den nämligen i yoghurtburken på min köksbänk för att sedan fortsätta ner i en blomkruka eller ut i grönsakslandet. Kaffesump är nämligen finfin växtnäring som inte ens behöver komposteras först. Så växtnäring behöver man inte köpa om man dricker så mycket (ekologiskt) kaffe som jag. Jag brukar ta vara på vattnet som blir över när jag kokar (ekologiska och välsköljda) grönsaker som broccoli och blomkål också. Kokvattnet får svalna och åker sedan ner i vattenkannan. Tack tack, säger växterna.

 

 

Och sedan växer de så att det knakar!