In natura

Jag fick massor av härliga plommon att koka marmelad på av en vänlig kollega. Planerar nu att kvittera med ett gäng äpplen och gurkor samt en squash.

Septemberskörd

Juryn är fortfarande ute på huruvida palsternackorna egentligen var färdiga; några är pyttesmå, några mittemellan och en jättestor. Men det finns massor kvar, så de hinner kanske ta sig. I vilket fall blev de goda i mixad soppa med lite lök, vitlök, några sojabönor från frysen, en skvätt sherry, lite buljong och en skvätt grädde.

Gurkan fortsätter leverera, liksom squashen. På två gurkplantor och en squashplanta plockar vi ca en gurka varannan dag och en squash var tredje. Min man som älskar ratatouille lagar sån på löpande band, och extra god blev den när vi fick en skål tomater av grannen - våra egna tomater är så få att vi vill äta dem som de är!

Äpplena på det ena äppelträdet börjar ta slut nu, och de äpplen som finns kvar är lite åtgångna. Jag plockade de sista och ämnar koka mos av dem (om de inte hamnar i nån äppelpaj eller blir uppätna först). Det andra äppelträdet, som är senare, är i högform nu, och det känns juste att de liksom avlöser varandra.

Morotslandet är nu helt tömt och det såg lite sorgligt ut med bara några tagetesar kvar. Jag vattnade igenom jorden ordentligt och sådde spenat. Vi får väl se om det funkar eller om jag är för sent ute. Brittsommaren som råder just nu kan man ju i alla fall inte klaga på!

Projekt: jordgubbsland

I den största odlingsbädden har det liksom blivit lite trångt - det är squash, gurkor och pumpor som klänger över hela klabbet. För att inte tala om rädisor, sallad och spenat som har gått i blom men som jag har sparat för att ta frön ifrån, och de bedagade sockerärter som syns till höger på bilden. Dem vill jag inte ta bort, eftersom de binder kväve som alla ärtväxter. Så jag tänkte låta dem vissna ned och sedan mylla ner dem i jorden i höst.

Underskiktet bestod i alla fall av jordgubbsplantor och de har skickat revor åt alla håll och spritt sig duktigt i skydd av alla pumpablad. Men det var inte riktigt praktiskt att ha jordgubbarna så, för förutom allt trassel med alla möjliga växter som skjuter rankor åt alla håll så kom man faktiskt inte åt att plocka jordgubbarna riktigt.

Samtidigt har jag tömt potatislandet på potatis (det finns fortfarande kvar ett par stycken som barnen har petat ner på andra ställen, dock) och det växte bara tagetes kvar. Och de är ju snygga, men jag behövde platsen till jordgubbarna. Så jag satte en tagetes-härva i kruka vid ingången till trädgården, och några andra i blomsterrabatten som ändå såg lite trist ut nu när solrosorna har blommat över.

I andra änden av landet är det kvar några palsternackor, rödbetor och misslyckade kolrabbi. Men i den hitre änden har jag satt ungefär hälften av jordgubbsplantorna, städat upp dem och klippt bort alla revor. När jag har fått upp kålen och rotsakerna ska jag göra likadant med resten av jordgubbarna i andra änden. Planen är att det ska vara dubbla rader av jordgubbsplantor längs med ytterkanten av odlingsbädden, och så ska jag sätta vitlök i mitten. Då kommer man åt att plocka jordgubbarna och det går lätt att näta in dem så att fåglarna inte äter upp dem. Och vitlöken kan komma i jorden om några veckor och får växa ostört ända till nästa sommar.

Tagetesarna är för övrigt helt grymma nu! Och de är överallt. Här i lök- och morotslandet, där det nästan inte är några morötter kvar, för dem har vi njutit rejält av hela sommaren. Humlorna är också glada för tagetesen.

Storkonsument

Gillar ni programmet Konflikt i P1? Det är ett av mina favoritprogram, och eftersom jag sällan hinner lyssna på radio i realtid så brukar jag ladda ned gamla avsnitt på mobilen och lyssna på medan jag t ex handlar mat. Ett bra avsnitt som sändes i våras men som jag lyssnade på först för någon vecka sedan handlar om det höga priset för billiga kläder. Programmet ifrågasatte det billiga och miljövidriga sätt på vilket mode produceras hos de stora kedjorna, och rapporterade om sömmerskornas tillvaro i Bangladesh i synnerhet.

Givetvis var detta inga nyheter, men det är bra att frågan lyfts och hålls aktuell. I min personliga tillvaro har jag blivit betydligt mer shoppingskeptisk över de senaste åren, allteftersom jag har insett att någon annan, någonstans, bär huvuddelen av kostnaden för mina inköp. Jag väljer gärna begagnat när det går, och försöker tänka hellre dyrt och hållbart än dåligt och billigt (ja, jag vet att det inte alltid sammanfaller, men ändå). Och jag har ju tidigare påstått att jag ska bli ännu bättre på att tänka eko/reko även när jag köper annat än mat. Trots detta gav jag mig ut på en rejäl H&M-plundring idag.

En välfylld cykelkorg

Ni vet hur det är: två veckor efter skolstart står man där och river sitt hår och inser att barnen inte har några kläder. Allt som passade före sommaren har blivit för kort i ärmar och ben, och deras strumpor och underbyxor är för trånga eller har fått hål, och den där enda fina tröjan har fått en fläck som inte går bort. Dessutom envisas de med att rulla sig i sandlådan varje dag så att man verkligen MÅSTE ha flera ombyten på lager. Har man sedan inte heller särskilt mycket tid till förfogande så vill man gå till ett ställe där man är säker på att hitta allt man behöver. Då blev det H&M.

I alla fall, jag går inte in på H&M särskilt ofta, och jag blev positivt överraskad! Kläderna nedan är nästan samtliga i ekologisk bomull, helt eller delvis, och grävde man lite bland hyllorna utan att respektera pojk- respektive flick-avdelningarna så gick det att klara sig undan de värsta könsstereotyperna också. En fin kofta avstod jag från, trots att min dotter behöver en sådan, därför att den var sydd i Bangladesh av konventionellt odlad bomull.

Men, säger väl ni nu, vad spelar egentligen ekologisk bomull för roll ifall problemet är att sömmerskorna i Bangladesh har usla arbetsvilkor? Jo, det spelar faktiskt roll ändå (förutom att ekologisk bomull i sig är bättre än konventionell, för planeten som helhet):

• Ekologiska bomullstyger är hälsosammare att handskas med, även för den som syr kläderna.
• Genom att köpa kläder i ekologisk bomull på H&M visar jag H&M att jag bryr mig om hur kläderna är framställda - och att jag som konsument är beredd att ta ett etiskt ansvar.
• Passar jag på att fråga efter fair trade när jag handlar mina kläder så visar jag att det finns ett konsumentintresse även för den aspekten av framställningen.
• Och slutligen, om jag är intresserad av sömmerskorna i Bangladesh gör mitt statement om vad jag vill köpa större skillnad i H&Ms statistik än att inte handla där alls.

Tro mig, jag är medveten om att även delvis eko-kläder på H&M är ett rätt dåligt val, i alla fall ur reko-synpunkt. Men är man desperat så är man, och det är skönt att veta att man inte behöver gå emot alla sina principer även om man plötsligt upptäcker att barnen har vuxit ifrån en. Bara för att man inte kan vara perfekt jämt behöver man ju inte bli urusel, tänker jag. :)

Att resa miljövänligt

Vi reser rätt mycket i den här familjen. Eller mycket och mycket, det beror väl på vad man jämför med. Vi är inga stora bilister, men däremot slinker det med både en och annan flygresa i shoppingkassen. Detta är väldigt kontraproduktivt när man försöker leva klimatsmart för övrigt. Att ta tåget istället för flyget är Tells klimatråd #5, att flyga klokt - det vill säga välja sina tillfällen - är råd #62.

Till hösten ska jag till centraleuropa på en jobbresa, och jag tänkte använda den resan till att bevisa för mig själv att man kan resa miljövänligt. När jag inte har några barn med mig är insatsen liksom lite mindre. Därför har jag bokat tåg till Ystad, färja från Ystad till Swinousjie i Polen och tåg därifrån till Warszawa. På hemvägen tar jag tåget till Gdansk istället, och färja därifrån till Nynäshamn. Från Nynäshamn kan man komma hela vägen tillbaka till Uppsala med SL-pendeltåg.

Jag är mycket nöjd med detta upplägg, för tåg och pendeltåg är förstås det bästa sättet att resa miljömässigt. Båten är inte lika stilig miljömässigt, men å andra sidan packas den full med långtradare och kör, oavsett om jag åker med eller inte, så att min miljöpåverkan blir högst marginell. När jag har räknat på resan på Klimatkontot motsvarar den mellan 1/6 och 1/3 (jag har räknat på lite olika varianter) av de koldioxidutsläpp det skulle kosta att flyga Stockholm-Warszawa tur och retur.

Tidsmässigt tar det förstås längre tid än att flyga, men inte så farligt som man skulle kunna tro. Jag kliver på tåget mitt på dagen,  och kommer förhoppningsvis att kunna utnyttja det mesta av tågresan som produktiv arbetstid. Efter att ha passat på att äta middag med en vän som jag träffar alldeles för sällan (planens bonuseffekt!) går jag ombord på färjan, där jag har en hyttplats och räknar med att sova gott. Färjan ankommer nästa morgon, jag går på nästa tåg och räknar med lite mer produktiv arbetstid innan jag kommer fram till Warszawa i början av eftermiddagen och kan börja jobba på riktigt! :) Hade jag istället flugit så hade jag ju kunnat resa hemifrån samma morgon, men å andra sidan hade jag ju missat både en hel del produktiv arbetstid och middagen med min vän i Ystad då!

Prismässigt kostar resan dessvärre betydligt mer än vad flygresan skulle göra, men då har jag slagit på stort och bokat egen utsideshytt på båda båtarna. Är man mindre intresserad av att komma fram utvilad och mer intresserad av att spara pengar så kan man boka endast passagerarbiljett på färjan och komma ner i ungefär samma prisklass som flyget. Tåget är inte särskilt dyrt om man planerar resan i god tid, vilket jag ju hade möjlighet till den här gången. Börjar man räkna med sådant som att ta sig ut till Arlanda (tåget kostar 130 pix enkel väg från Uppsala, bussen något mindre) så är flyget ju inte precis gratis det heller.

Om detta experiment utfaller väl ska jag gör det till en vana att välja bort flyget på kortare resor. Kanske till och med med barnen? Det finns både tågvarianten (mina barn har hört talas om tåget som kör ombord på en färja mellan Rödby och Putgarden och är mycket taggade att få uppleva det) och bilvarianten där man kan lasta sin bil på ett nattåg och på så sätt få nattvila utan att resan saktas ned. Framför allt ska jag göra reklam för detta sätt att resa i min omgivning. För det är ju, förutom att det är miljövidrigt, rätt trist att flyga.

 Not this time, no I won't!

Kompostera mera! Del 2

På min önskelista inför 2013 stod en varmkompost - och den önskan är nu uppfylld! Som jag tidigare har beskrivit var det en viss tröskel att ta sig över, men nu står den där till slut. En Mullbanken i trä, 2x200 l.

Äntligen har jag mitt eget jordmakeri, för att låna Bondjäntans uttyck! Jag är sjukt glad och nöjd, men jag får väl återkomma med en rapport om ifall den kommer igång, om den börjar stinka, om kommunen refuserar min ansökan... Tänk att det ska vara ett sånt äventyr att ta hand om sitt eget köksavfall!

Vad blir det till middag?

Om man går omkring i trädgården och rotar lite en stund före middagen så här i mitten av augusti 2013, kan man komma in med ungefär dessa ingredienser.

Det är potatis och morötter i skålen längst till höger - morötter har vi hur mycket som helst fortfarande och det är en riktig njutning att gå och plocka av dem. Oftast skickar jag barnen men egentligen gillar jag verkligen att göra det själv! :) Det är dessutom en crowd-pleaser när man har andras barn på besök. Potatisen har vuxit, och det finns en hel del kvar fortfarande, men den ger mindre skörd än vad jag hade trott. Kanske var jorden lite för näringsrik för den så att det blev onödigt mycket blast? Dessutom stoppade vi kanske inte ner sättpotatisen tillräckligt djupt riktigt (jag hade hjälp av några mer juniora trädgårdsmästare) för på några ställen har potatisarna dragits upp lite av tyngden när blasten har blivit stor och börjat luta, och då har några småpotatisar hamnat i ljuset och blivit gröna.

Vidare kan man hitta en gurka som nog inte riktigt har nåt full storlek än, men som knastrar förtjusande när man biter i den. Jag är så glad att vi har gurkor i år - förra året misslyckades jag ju kapitalt med dem! Vi har ganska många på gång också, så det känns OK att nalla lite gurka i förtid. Haricots verts har vi rejält av, vilket i sig är fantastiskt eftersom de har överskuggats av en massa blomsterkrasse och pumpa. Men när jag lyfte på all grönskan fanns det en massa fina bönor under!

Sockerärterna är inne på sista sucken nu. Dem lyckades jag faktiskt bättre med förra året. Jag tror inte att de har haft riktigt tillräckligt med plats i år, och det växer så mycket annat gojs runt att det är lite svårt att komma åt att skörda. Dessutom kanske de faktiskt är en grönsak som trivs bättre med en regnigare sommar. Vi har skördat av den ett par gånger, men förra året har jag ett minne av att vi plockade sockerärter hela tiden. Äpplena, slutligen, kommer från vårt eget träd, som faktiskt ser lite fräschare ut sedan vi fällde den enorma granen som drack upp allt vatten för äppelträdet och skymde solen (samt hängde på fasaden).

Till detta lagade jag torskfiléer som jag hittade i frysen. (De är givetvis MSC-märkta och fiskade i Barents hav, annars bör man inte köpa torsk.) De fick dra i lite smält smör med paprikapulver, salt svartpeppar och timjan och sedan stekas. Det blev riktigt gott. Äpplena blev en äppelkaka enligt min pappas klassiska recept.

Kryddlandet

I juni var kryddlandet fortfarande lite experimentellt men en månad senare var det rejäl fart på det! Och nu är det helt övervuxet.

 Kryddlandet i juni

Kryddlandet i juli 

 Kryddlandet i augusti

Persilja och koriander självsår så tjusigt att jag räknar med att de kommer tillbaka av sig själva nästa sommar, och gräslök, mynta och timjan övervintrar förhoppningsvis. Det som kommer att behöva fyllas på är dill - men jag har ju, ähum, möjligheter att ta ta frön från årets sådd - basilika, och rosmarin, som jag misslyckades med att fröså i år. Men kanske mår de bättre av att få växa i varsin kruka brevid landet nästa år? Det blev ju lite trängre än vad jag hade förutsett!

Squash

Det blir nog något med squash i till middag... idag med! Det blir visst lätt så när man planterar squashplantor, som plötsligt blir enorma och skickar ut långa grenar i hela grönsakslandet. Jag tackar och tar emot!

Trevligt men lite rörigt

Vi har besök av ordentliga men möjligen en liten smula fyrkantiga släktingar, och jag passar på att titta på vårt hus genom deras ögon. Det är helt klart trevligt - men ganska rörigt!

Ibland önskar jag mig en mer välordnad tillvaro: blommor som växer i raka rader, stenläggning som är platt snarare än bucklig, och ett kök som inte ständigt är belamrat av pyssel och omkringvandrande mammutpallar. Men sedan tänker jag på hur mycket arbete som skulle krävas för att få det så, och få inser jag att trevligt men rörigt egentligen passar mig rätt bra.