Detta är mitt vrålåk. Ursäkta den lite sunkiga bilden från cykelstället - det är alltså den vita cykeln med den gula cykelkärran bakom som avses. Jag använder mitt ekipage i princip dagligen för att ta mig till dagis, ärenden, jobbet. Ibland är det maken som sköter dagisbiten, och då använder han cykelkärran och jag använder bara själva cykeln. Faktiskt har vi en bil, men den är mest till nytta när det gäller att handla, eller för att göra utflykter. På vintern sätter jag dubbdäck på cykeln och forsätter cykla.
För det är snabbare att cykla (parkera tar tiiiiid). Och billigare. Och sundare (30 min gratismotion, dagligen). Och mer miljövänligt, förstås. Trots detta är cyklandet inte helt oproblematiskt.
Här slutar nämligen cykelvägen, mitt i intet. Det är vansinnigt irriterande,
särskilt givet att skolan där min dotter ska börja om ett år ligger på
toppen av backen. Det saknas bara ca 200m cykelväg för att barnen ska
kunna ta sig ända dit utan att behöva cykla bland bilarna, och när de tidigare i somras började bygga om vägen precis här i bild, trodde jag förstås att det var frågan om att bygga den lilla cykelvägsbit som saknas. Men nej då, tiden har utvisat att det bara var fråga om att bygga bänkar till busshållplatserna längs vägen, och sedan ny ytbeläggning på vägen. Döm om min besvikelse.
Eventuellt får det bli ett uppfordrande mail till kommunen om detta. Varför bara avsluta cykelvägen mitt i ingenstans 200 m från en skola? Och kanske passar jag på att be dem överväga ifall gatan vid dagis verkligen ska vara enkelriktad (åt fel håll från min synpunkt sett) även för cyklar - alla andra enkelriktade gator i centrala Uppsala har ju infällda cykelbanor i andra riktningen. Och det vore ju soft att slippa cykla mot enkelriktat varenda morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar