Mattor och dammråttor!

Det har varit mycket mattor här ett tag. Det började med att jag fick ett bryt på vardagsrumsmattan, som var lortig och dessutom svår att dammsuga. Jag släpade ut eländet i trädgården och gick loss på den med både mattpiskare och trädgårdsslang. Men inte kändes den mycket renare för det. Och särskilt inte eftersom den tog lång tid på sig att torka efter den omgång jag gav den med vattenslangen - den låg ute i solen eller inne på hallgolvet och luktade lite lätt unket och alla var tvungna att kliva över den. Så då bestämde jag mig för att det var slut med eländiga syntetmattor, och beställde mig en ullmatta att ha i vardagsrummet istället. Det är naturmaterial, så dammet blir inte så äckligt, och den är korthårig så den blir lättare att dammsuga. Och har jag hostat upp en del kosing för en fin matta så blir jag mer benägen att sköta om den, sådan är man ju tyvärr.

Det är den här mattan, eller en liknande, som jag inte tål att se längre. Som så många andra av IKEAs produkter säljer den på att man - jag - tänker: jaja, det här är inte den perfekta mattan, men den duger så länge, tills jag hittar/har råd med den där mattan jag verkligen vill ha. Så spär man på slit- och slängmentaliteten; och eftersom man är fullt medveten om att mattan bara ligger där tills vidare, så man ingen relation till den och är inte särskilt noga med att ta hand om den.

Hela historien med syntetmattan fick mig förstås att fundera på om vi har några andra läbbiga mattor någonstans. Och min slutsats blev att vi har rätt lite mattor över huvud taget. I barnens rum har vi IKEA-mattor, men det är trasmattor och vi är ganska noga med att vädra dem när vi städar rummet och tvättar dem även i maskin då och då. Men i badrummet insåg jag att vi har en läbbig syntetmatta till! Den är visserligen inte särskilt lortig, eftersom man tvättar badrumsmattor med jämna mellanrum. Men då är det inte heller bra!

Det är nämligen så att när vi tvättar plastmaterial i tvättmaskinen (t ex fleece) sköjer vi ut pyttesmå plastpartiklar som inte fångas upp i reningsverken utan fortsätter rätt ut i havet där de ackumuleras (läs t ex här). Barnens fleecetröjor har jag inte särskilt dåligt samvete för, eftersom jag tvättar dem ca en gång i halvåret, men en badrumsmatta som man tvättar varje gång man städar badrummet.... nja, det känns inte OK! En fleecetröja kan enligt rapporteringen avge 1900 plastfragment per tvätt - nu är inte mattan av fleece utan av polypropen, vilket potentiellt skulle kunna vara bättre. Eller sämre. Ett plastmaterial av samma typ är det dock. Badrumsmattan är därmed också på väg ut och kommer att ersättas av en hemvirkad trasmatta! Ett lagom hobbyprojekt att ägna sina TV-kvällar åt, och eftersom materialet är remsor av våra utslitna kläder kommer jag att kunna tvätta den hur många gånger som helst utan dåligt samvete. Och lite varmare, dessutom: syntetmattan tål bara 40 grader och man kan ju fundera på ifall det verkligen tar kål på badrumsbakterierna.

När jag ändå hade huvudet fullt av mattor råkade jag köpa en trasmatta att ha i köket på loppis häromsistens. Den är riktigt stilig, tycker jag, är fullständigt o-syntetiskt så vitt jag kan bedöma, och gör att köket ser mer inbott ut. Dessutom kan den skydda vårt lite illa åtgångna köksgolv en smula. Vi har planerat att slipa och lacka om det, men det blir tidigast i höst. Och mattan blev min för det facila priset av 40 kr. Vilket innebär att med en gratis (hemmagjord) badrumsmatta, en tjusig men billig och begagnad köksmatta och en dyr och fin ullmatta till vardagsrummet går jag nästan jämt ut ekonomiskt jämfört med om jag hade köpt halvdyra syntetmattor till alla tre rummen istället. Dock inte jämfört med IKEAs billigaste. Men dem tänker jag aldrig mer köpa!

För övrigt var ett av mina nyårslöften inför 2013 att bli mer medveten i min konsumtion av möbler och bruksvaror och inte bara när det gäller mat och kläder. I mattfrågan tänker jag i o m detta ge mig själv godkänt.